Förlåt, men jag kan inte låta bli...
Jag tänker inte ge mig in på de speltaktiska utvärderingar jag här skulle kunna ge mig hän åt. Det har allehanda förståsigpåare redan ägnat sig åt i massor, om än en hånleende domare inte känns som han hör hemma på elitnivå (om ens någonstans) eller att byta ut en offensiv kraft mot en seg mittbacksstofil när man ligger under med två bollar mot mäktiga Tyskland för mig känns ofattbart.
Det handlar återigen om den svenska lagomheten eller försiktigheten. Jag talar här om framförallt en man, nämligen förbundskapten Lars Lagerbäck. En blekare gestalt har jag väl sällan skådat! Om inte det svenska spelet fick mig att svära så fick Lasse det. Det talas om att han fått Sverige till så många mästerskap, vilket är sant, men spelar det någon roll om man kommer dit och sen händer ingenting mer? Trots att man företräder ett "litet" land måste man ju satsa på att vinna. När man då sitter med armarna i kors och ser sitt lag bli överkörda av ett gäng tråkiga tyskar borde man tänka sig för. Jag är inte den som ropar efter avgång, men gör han till den assisterande ledare han egentligen är, och låt någon med lite karaktär ta över.
Varför inte till nästa mästerskap, eller kval, följa den tydliga trenden att ta in en gammal storspelare som coach? SVT nämnde Roland Nilsson, jag kan tänka mig andra namn från 94-laget. Eller varför inte låta Glenn Hysen som senast gjorde underverk med ett par inte allt för sportiga karaktärer i dokusåpan FcZ ta sig an de blågula. Sen kan Lasse få stå där i bakgrunden och titta i pärmar och känna sig lagom.
Så ja, nu var det över. När även mitt andralag Holland försmädligt åkt ut är fotbolls-VM i stort sett över för mig. Brasilien vinner väl i alla fall, huga. Kanske är det dags att låta den försenade sommaren börja?
Heja!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!