Ett soltrolls betraktelser
För att specificera hur jag som soltroll såg ut: jag hade en självlysande neongul afroperuk, en limegrön byxdräkt, en specialdesignad guldkappa med eftersläpande svans + ett tjockt lager smink.
Helt klart att min outfit var den mest uppseendeväckande av alla. Faktiskt så uppseendeväckande att jag inte längre fick vara en mänsklig varelse.
En liten unge springer fram till mig och fångar in mitt huvud i en håv (!) och skriker "HEJ CLOWN!". Småkillar (max tio år) går förbi och skriker "GAY!" åt soltrollet och småbarnsföräldrar viskar: "Kolla på den där pajasen!" för att tagga upp sina barn.
Jag tycker att detta var oerhört talande för samhället i övrigt. När någon ser udda ut är det fritt fram att göra exakt vad man vill med denne. Ingen skulle ju få för sig att gå fram till en helt okänd person och fånga in dennes huvud med en håv (!), men eftersom jag hade roligt hår, kläder som aldrig tidigare skådats och en glittrig svans ansåg barnen att man kunde ta sig vilka friheter man ville.
Den som ser konstig ut blir omedelbart fråntagen all form av integritet och respekt - man blir istället en skitig jävla papperskorg dit alla kan vända sig. Jag kunde lika gärna ha lagt mig ner på p-däcket och låtit alla trampa på mig.
Vuxna är inte mycket bättre än barn. Plötsligt känner man hur det rycker till där bak och märker att det var en flinande tant som passerade mig och av någon anledning fick för sig att rycka i min svans.
Bara att ta för sig, tänkte hon förnöjt, när det bjuds på lite lammkött så här på festival och allt.
Men tänk om det vore jag som hade gått fram och klämt på hennes hängpattar och sen flinande gått därifrån. Nej, just det! DÅ hade det inte varit okej. Det är ju bara små soltroll man får behandla hur som helst.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!