Djur och fula gubbar ...
Djuren är inte lika mycket värda som människor. Där. Jag sa det. Hur många galna tendensiösa naturälskare får jag efter mig nu? Jag menar, det svälter miljoner människor som vi knappt ser som våra bröder och systrar och Linda får ett folk att ge big money till några halvt utdöda apor. Vi tar död på oss själva med, börja där. Arter dör och i kristider som dessa är det var art för sig. Typ.
Nej, pedofili är nog mitt svar. Tänk vilket fruktansvärt hemskt brott. Att utsätta någon (ett barn) för ett brott de inte ens har ett ord för. Jag minns fortfarande det där samtalet. Mor och far ska varna oss. Det stryker fula gubbar omkring i kvarteren så prata inte med några okända män. Budskapet i korta drag, ni vet. Och de har godis, eller kaniner. Shit, hur ska det gå för mig? Jag gillar ju godis och kaniner är väl söta!
Jag ska inte ens försöka mig på att lura er att jag i närheten av förstår hur ärrad för livet man blir av att utsättas för detta hemska brott. För dem som vill komma förståelsen lite närmare kan filmen Mysterious Skin varmt rekommenderas. Det närmaste jag kom, var alla historier som spreds barn emellan, som måste vara mer skrönor än sanning. Jag var rädd nog.
Ändå kan jag inte liksom skaka av mig tanken av hur många möten pedofilskräcken gjort omöjliga. En hel barndom fulla uppmanande ord om att hålla sig borta från främlingar borde ju rimligtvis ha satt sina spår i eftervärlden. Fast vem vet hur pedofiltätt det egentligen är. Det måste vara en av de svårare saker att mäta. Inte precis så att i en folksamling vilken som helst, kommer det upp ett par händer när man frågar vilka som har den och den perversionen. Sådant håller man för sig själv. Sjuka typer med sjuka sinnen.
Så skit i Linda och hennes apor tills vidare. Och skänk i alla fall en tanke till offer för brutala brott.
Och kom ihåg. När du vill gå fram och prata med den där snyggingen men inte vågar.
Skyll på pedofilen!
Så jobbar vi med nyheter