Upplevelsevandringen är ett nytt inslag på årets kyrkmarknad i Öjebyn. Natur- och kulturguiden Elin Johansson tar besökarna tillbaka till kyrkogångsplikten tider.
– Det är roten i det hela. Staten och kyrkan var väldigt mycket ett. Man ville hålla rätt på hur invånarna bodde och hur de födde och dödde. Man var skyldig att gå i kyrkan, så att de skulle kunna räkna en ungefär, berättar hon.
Hur ofta man behövde gå till kyrkan berodde på vart man bodde.
– Hade man en mil till kyrkan så gick man varje söndag, hade man åtta mil behövde man bara dyka upp var åttonde söndag och så vidare, säger Elin Johansson.
Under kyrkohelgerna bodde människor i sina kyrkstugor. Systemet togs bort i början av 1800-talet.
– Men vid det laget var de här kyrkohelgerna och kyrkomarknadshelgerna så etablerade att de blev kvar i bruk 100 år till allra minst.
Och tur var väl det, om man ska tro vissa.
– Det finns de som säger att de här kyrkohelgerna räddade oss från inavel eftersom det var enda gångerna man träffade folk som man inte var släkt med, berättar Elin Johansson under rundturen.
1666 brann hela Öjebyn ned, vilket är en av de bidragande orsakerna till att alla kyrkstugor är från 1700-talet och framåt.
– Det var då man flyttade Piteå stad till Häggholmen där den ligger i dag. Sedan har ett 40-tal kyrkstugor gått förlorade i bränder i moderntid, säger Elin Johansson.
Flytten av staden startade en rivalitet mellan Piteå och Öjebyn. Extra tydligt vid de tillfällen när unga pojkar knackade fönster för att fria.
– Det var inte alls ovanligt att en tjej hade 3-4 killar på besök under en helg. Pojkarna gick från fönster till fönster och försökte snacka in sig hos tjejerna, berättar Elin Johansson.
Hur gick det då för stadsgrabbarna? Inte så bra.
– Piteåungdomarna var inte välkomna på samma sätt som landsortens ungdomar. Många pojkar från stan fick inte komma in för att de pratade för Pitefint eller inte hade rätt bondska. Eller för att man visste att det var stadspojkar. De fick nöja sig med att gå brandvakt, som man kallade det.
Pojkarna som släpptes in låg, oftast, på andra sidan om flickans täcke.
– Visst blev det ett par graviditeter, men inte så många som man kan tro, säger Elin Johansson.
De två turerna under lördagen var fulla och de som missade vandringen har en chans till på söndagen.
– Det har varit stort intresse. Jag hoppas naturligtvis att det blir en tradition under kyrkmarknadshelgerna, säger Elin Johansson.