– Antingen har någon haft uppsåtet att vara sadistisk, att man utstuderat har velat skada katten och sedan dumpa den någonstans för att vilseleda och försvåra upptäckten, eller så är det någon som på något sätt har blivit pressad eller som har hamnat i den här situationen utan uppsåt. Som i chock har försökt bli av med den.
Svårt att ställa diagnos
Hon förklarar att det är svårt att säga något om fallet, då det inte finns några uppgifter om våldsverkaren. Men hon hoppas att det är ungdomar som på grund av grupptryck har gått för långt, framför att det är en vuxen människa som har gjort det här på ett utstuderat sätt.
– Om det är en vuxen person som gjort detta, virat in katten, sparkat på den och skjutit den, så är den personen inte frisk och saknar spärrar. Men i yngre ålder är det många som på grund av grupptryck tvingas vara med på den här typen av aktiviteter, där de gör saker som de ångrar. Ungdomar har en benägenhet att testa gränser. Men då finns det fortfarande hopp om att de ska kunna få hjälp och utveckla sina spärrar. Om en ungdom får en korrigering och de kan ta till sig den så kan de bli hjälpta. Om det är en vuxen person som gjort detta med vilje så är det enda sättet att hantera detta genom samhällelig kontroll.
Lång väg att gå
Hon tror att det säkert finns många där ute som oroar sig över om det finns någon extremt farlig person där ute, men menar att det är en lång väg att gå mellan att begå brott mot djur till att begå brott mot människor.
– För att diagnostiseras med antisocial personlighetsstörning är ett av kriterierna att ha begått grymhet mot djur innan femton års ålder. Men den stora massan utvecklar inte sådana egenskaper, även om de har begått grymheter mot djur i ung ålder.