Historikern och före detta landsantikvarien Kjell Lundholm stod för historieberättandet.
- Det här var staden Piteå låg när Nasafjällsvandrarna kom, berättar Kjell Lundholm.
Under perioden 1621 fram till 1666 var det alltså dagens Öjebyn och dess kyrkstad som utgjorde Piteå. Men när staden brann 1966 beslutade man en ny ort som lämpade sig bättre och Öjebyns tid som stad var förbi, förklarar Kjell Lundholm.
Mötet har ordnats av fotografen och journalisten Maria Söderberg. Hon har ordnat flera möten längs vägen mellan Nasafjället och Piteå medan hon själv vandrat samma väg där syftet varit att sprida historien kring Nasaepoken.
Förr och nu
Kjell Lundholm har skrivit boken Öjebyn förr och nu och under lördagens resa tillbaka till dåtidens Öjebyn och Nasaepoken berättade han mycket av det som han skrivit om i boken. Som hur det såg ut i kyrkstaden som då var en handelplats. Och hur man bröt malm i Nasafjällsgruvan som man sedan smälte i det drivhus i Hamnviken som kom att bli en arbetsplats. Dit fraktades malmen, som var en blandning mellan silver och bly.
- Då skiljde man silvret från blyet som sedan fraktades över Piteälven till Stockholm, säger Kjell Lundholm.
Kyrkan
Samlingspunkten för dagen var vid kyrkan i Öjebyn. Där berättades också historier om kyrkan och kanske främst det torn som står intill.
- När de kom till denna stad mötte de en kyrka, dock inte denna som står här i dag. Däremot fanns det friliggande tornet och ingen vet dess ålder, berättar Kjell Lundholm.
Tornet ska ha stått på platsen innan kyrkans tillkomst och då kyrkomarken donerades 1408, så tornet ska ha byggts före dess, förklarar Lundholm.
Det var inte bara Kjell Lundholm som stod för historieberättandet under lördagseftermiddagen. Publiken engagerade sig och deltog med frågor och funderingar som stundtals mynnade ut i form av samtal.