17-åringen dömdes till sluten ungdomsvård i ett år och sex månader för pyromandådet.
På trettondagsafton 2008 hade en 17-årig pojke fyllt glasflaskor med bensin och stuckit ner tygremsor av sönderklippta strumpor som stubin. Tillsammans med en yngre tonårspojke gav han sig iväg till EFS kursgård för att bränna ned Storstrand.
När pojken smidde sina planer satt Storstrands husmor Lilian Marklund och hennes make på revyn. De åt middag efteråt tillsammans med några bekanta i Svensbyn och sedan fick hon samtalet att kursgården stod i lågor.
– Vi hade inga mobiler med oss, men de fick tag i vår sonhustru. Det var bara jag som hade nycklar för att stänga av vattnet och det var fullt pådrag när jag kom. Jag minns att ljusstakarna lyste på övervåningen när vi kom och min första tanke var att de släcker det här. Men det gick inte, säger Lilian Marklund.
Hon beskriver tiden efteråt som hemsk.
– Det var jättejobbigt. Det var många träffar med styrelsen och med försäkringsbolaget. Vi skulle minnas allt som fanns där inne.
17-åringen dömdes till sluten ungdomsvård i ett år och sex månader för pyromandådet. Den medåtalade 16-åringen friades från ansvar då han inte medverkat i planeringen eller tagit någon aktiv del i att sätta byggnaden i brand. Åklagaren ville att dådet skulle ses som ett hatbrott, riktat mot kristnas trosbekännelse, men tingsrätten gick på pojkens linje som menade att han drabbats av tvångstankar.
Storstrandspyromanen dömdes till sluten ungdomsvård i ett år och sex månader.
Åklagaren ville att branden skulle ses som ett hatbrott, men domstolen höll inte med. Lilian Marklund tycker det var skönt att det inte var riktat mot den kristna verksamheten.
Pojken hade tidigare ertappats med två anlagda bränder i Bölebyn. Vid det tillfället uppgav pojken att han anlagt minst 15 till 20 bränder i Uppsala, därifrån han hade flyttat två år tidigare. Han utgav sig själv för att vara pyroman. Pojken inspirerade även en 15-årig kompis som en vecka efter Storstrandsbranden eldade upp Strömlidastugan genom att kasta in en flaska bensin och tända på. Två flickor som ingick i samma kompisgäng dömdes också för att ha eldat upp en vedhög på Djupviken samma helg som Strömlidabranden.
Enligt Lilian Marklund hade det dessutom brunnit på Storstrand en tid innan pyromandådet.
– Någon hade tänt en marschall på altanen och det hade brunnit mot väggen, men slocknat. Vi ringde polisen, men det var ingen som kom och tittade på det. Efteråt sa polisen att de skulle ha kollat upp det. De misstänkte att det var samma kille som försökt att tända då. Tydligen mådde han dåligt.
Lilian Marklund trodde först att räddningstjänsten skulle kunna släcka branden, men insåg snabbt att den var bortom all räddning. ”Jag minns att det lyste rött i den gamla kiosken som vi gjort om till tvättstuga. Sedan small rutorna.” (Arkivbild)
I allt elände tyckte Lilian Marklund att det var skönt att det inte var ett hatbrott mot kristna.
– Det hade varit hemskt om det till exempel hade varit någon konfirmand som inte hade blivit sedd.
Ingen befann sig i byggnaden när det började brinna, men utgången hade kunnat vara en annan. Lokalen var uthyrd efter julhelgen och en av deltagarna hade frågat om han kunde komma tidigare vilket gick bra. En nyckel hade lagts ut.
– Jag minns att jag var så rädd att han hade hunnit komma. När vi anlände sa jag att ni måste kolla så att han inte ligger och sover där uppe. Men han hade inte kommit som tur var. Så hemskt om han hade varit inne där, säger Lilian Marklund.
Lars Öberg och Lilian Marklund flaggade för satsningen på Storstrand i Öjebyn där en ny huvudbyggnad skulle resas efter mordbranden i januari. Ett nytt kapell och fem-sex nya sovstugor skulle också byggas. (Arkivbild)
Kort efter branden beslutades att bygga nytt. Den nya storstugan – som blev 600 kvadratmeter – inrymmer tre konferenslokaler, barnrum, kontor, kök och personalutrymmen, plus en stor matsal som täcker i stort sett halva ytan på bottenvåningen, från gavel till gavel, med panoramafönster ner mot älven. Merparten av kostnaderna stod försäkringsbolaget för, men EFS Norrbotten fick bidra med tre miljoner.
– Branden i sig var hemsk, men det blev ändå jättebra efteråt, säger Lilian Marklund.
Räddningstjänsten jobbade hela natten med branden, men byggnaden gick inte att rädda.
Lilian Marklund minns särskilt alla donationer och frivilliga insatser som gjorde nybygget möjligt.
– Jag kommer aldrig att glömma när det helt plötsligt kom en postbil på morgonen som skulle lämna av ett elpiano. Vi hade inte beställt något piano så jag kunde inte skriva under så han fick åka tillbaka. Efteråt ringde Lars Öberg som var distriktsföreståndare för EFS och sa att det är någon anonym person som skänkt ett piano. Då var det bara ringa att Postnord som fick komma tillbaka med det.
Själv engagerade sig Lilian Marklund och hennes vänner i syjuntan genom att tillverka en kokbok med titeln "uppbyggande matrecept."
– Vi ville hitta på något för att köpa in dukar och gardiner. Vi började med 100 böcker. Det small bara till så var det slut. Sedan blev det mer och mer. Jag tror vi fick in 600 000 kronor.
Flygeln donerades till Storstrand efter branden av en anonym givare. Lilian Marklund hade först tänkt skicka tillbaka paketet innan hon visste att det var en donation.
I den nya huvudbyggnaden på Storstrand har man valt att fokusera på konferenslokaler tillsammans med kök och matsal. Ett framgångsrecept enligt tidigare husmodern Lilian Marklund. "En del ville att vi skulle bygga upp en likadan byggnad, men det gick inte."
Lilian Marklund, 79 år, hjälper fortfarande till på Storstrand som volontär. "Vi är många frivilla som hjälper till."
Mindre än ett år efter branden påbörjades återuppbyggnaden av Storstrands huvudbyggnad.
Herrgården på Storstrand, med anor från 1800-talet köptes 1939 av EFS missions- och ungdomsförbund i Norrbotten för att senare användas som lägergård, främst under sommaren. (Arkivbild)