Ett 20-tal personer hade samlats i IOGT-NTO:s lokaler i Öjebyn för att lyssna till Carl Wennerstrands föreläsning på temat "vägen ut ur hatet". I dag arbetar han som distriktskonsulent på IOGT-NTO i Östergötland, och jobbar för integration och alla människors lika värde.
Men så har inte alltid hans liv sett ut. Carl hade en trasslig uppväxt med en styvfar som misshandlade honom.
– Min styvfar var en person med väldigt mycket aggressionsproblem. Han hade en människosyn som har präglat mig i stort sett under hela min uppväxt, berättade han.
Rädslan för styvfadern tog sin form i aggression och hat.
– Min största infallsvinkel till att vara aggressiv var dels att jag behövde få utlopp för mina aggressioner och dels för att det mesta av min vardag handlade om rädsla. Människor som är rädda tar gärna till våld.
Rymde
I hopp om att kunna få ett bättre liv rymde Carl från familjen, men han kände sig inte hemma i den nya staden.
– Jag hade svårt att passa in i skolan och hade fortfarande väldigt många aggressioner inom mig. Så jag gjorde det jag visste funkade, sökte mig till ett nytt gäng som hade mitt synsätt på saker och ting.
Carl Wennerstrand sökte sig till ett nynazistiskt gäng där jargongen handlade om att peka finger på vilka de ansåg vara problemet i samhället. Carl beskriver det som att han gav igen på sin uppväxt genom att aktivt slåss och provocera fram bråk.
– Det var viktigt för oss att känna att det var vi som såg verkligheten för vad den var, och alla som var kritiska var personer som tillhörde fienden.
Verkligheten kom ikapp
Det nynazistiska gänget blev hans trygga tillvaro och han stannade med dem i flera år. De utövade våld, hot och småbrott. Med tiden blev brotten allt grövre och så småningom involverade de vapen. Det var där som vändpunkten för Carl kom. Han ville inte vara med och bestämde sig för att backa ur.
Tiden efter var tuff. Öppna hot och trakasserier övergick i handling en kväll när Carl skulle gå och handla. Han misshandlades svårt av den grupp människor han hade tillhört i flera år.
Men Carl hade bestämt sig för att dra sig ur. Med hjälp av en lokalpolis kunde han ta sig till en annan ort och starta om igen.
– Det har varit en långsam och hård process. En av de svåraste sakerna för mig själv var att erkänna vem jag var. Att jag var på alla sätt och vis exakt som den person som jag hatade mest på den här planeten, min styvfar.