Konsten att fostra barn är svår. Komplicerad. Pedagoghandledare Lars Andersson från Stockholm menade att skolan har ett avgörande uppdrag – som dock främst bör utgå från att fostra föräldrarna.
– Det är viktigt att föräldrarna blir ordentligt inskolade för att kunna tillgodogöra sig grunder och bjuda ett ömsesidigt ansvar, förklarade Andersson vid sitt på måndagen tredje föredrag i kommunen i ämnet fostran.
Ett stort antal lärare och vanliga vetgiriga föräldrar hade sökt sig till Storstrands kapell för att torgföras i det inte helt självskrivna ämnet.
Tillit viktig post
– Barnen läser av sina föräldrar. Är föräldrarna otrygga, oroliga, överbeskyddande är risken uppenbar att barnen formas därefter.
– Föräldrar ska självklart bry sig och bjuda engagemang. Men de måste också lära sig lita på skolan, känna trygghet i att lämna sina telningar och även visa det för barnen, noterade pedagoghandledaren.
Auktoritativ stil
Lars Andersson presenterade också sitt facit med de viktigaste hörnstenarna i god fostran.
– Det handlar framförallt om att upprätthålla en auktoritativ stil inför barnen, förklarade han.
I den mixen lyfte Andersson fram lyhördhet i tajt kombination med att ställa krav, sätta gränser och våga ta konflikter.
– Det finns alltför många exempel med barn som fostras in i hjälplöshet. Barn som knappt fixar att skala en banan, klä sig själva eller torka sig i rumpan.
– De första inslagen med auktoritativ fostran kan anammas redan från när barnen börjar krypa. Då är det dags att med röst, minspel, blick och kroppsspråk visa dem vad som är och inte är tillåtet. Och barnen lär sig snabbt att ta till sig föräldrarnas signaler, hävdade Andersson och signalerade för halvtidspaus i sitt föredrag, då PT tvingades avvika.