Släktforskningens dag anordnas varje år i januari. Pitebygdens forskarförenings medlemmar välkomnade besökare som har en eller flera gapande hål i sitt släktträd. En av dem var Ulla Persson som skulle vilja hitta sin pappa. Hon har släktforskat en tid och hittat sin makes förfäder i Piteåbygden, men än så länge har hon inte fått napp när det gäller sin egen far.
– Min mamma jobbade som piga hos rika familjer i Stockholm. Hon slutade på egen begäran "på grund av sjukdom" och sjukdomen det var jag, säger Ulla Persson.
Hon har gjort DNA-test för att förhoppningsvis hitta släktband och håller också på att författa ett brev till personer som hon misstänker kan vara rätt släktingar.
– Men det går ganska trögt. Man måste tänka efter ordentligt på vad man skriver så att man inte orsakar någon stor dramatik i den familj det gäller.
Hon kom i samspråk med Marianne Johansson – också hon en hängiven släktforskare – om att släktforskning blir som ett gift.
– Ja, det tar en hel del tid och man vill bara fortsätta, sade de samstämmigt.
Under dagen var temat "Soldater och knektar" och den intresserade kunde lyssna på flera föreläsare som bland annat kunde berätta om soldater i Öjebyn, soldater som dog i krig och hur kvinnorna hade det under dessa premisser.
Det är företrädesvis äldre som sysslar med släktforskning.
– Det är lite skralt med föryngringen, sade Curth Svedberg som är engagerad i föreningen och fortsatte:
– Det är när man blir äldre man får tid och större intresse.