När lamporna släcks och Piteåborna kryper till kojs vid 23-tiden så börjar dagen för tidningsbuden.
Varje dag, i vått och torrt, snöstorm och halka, levererar de tidningar, post, paket och reklam till alla postlådor i Piteås 65 distrikt. Varje bud har mellan ett och fyra distrikt.
På lastbryggan i Öjebyn arbetas det metodiskt, paket och tidningar byter händer. Men det är ganska tyst, stämningen är dämpad. Sorgen efter kollegan Pierre Grönlund finns där. Från att ha varit 22 tidningsbud så är de nu 21. På ett möte med sin chef Mattis Johansson har de pratat om arbetsrutiner men också om begravningen som när detta skrivs är nära förestående.
– Man blir påmind om att vi tidningsbud är ganska utsatta, säger Daniel Olsson.
.
Alina Kastell var den som lastade bredvid Pierre Grönlund.
– Han livade upp stämningen. "Hej hörni, nu är det måndag" kunde han skoja och han var aldrig sen att fråga om man behövde hjälp att lasta, säger hon.
PT får följa med Alina Kastell på hennes runda på Norra Pitholm. En runda som hon efter sju år som tidningsbud kan utan och innan.
Hon säger att hon älskar sitt jobb till 98 procent.
– De andra två procenten är soptunnorna som ofta står i vägen för mig när jag ska komma nära postlådorna. Ibland har man lust att leverera i soptunnan, vi är ju inga orangutanger med två meter långa armar, säger hon.
För att jobba som tidningsbud måste man känna sig trygg med att vara ute på natten och färdas i folktomma miljöer och på öde gator. Om man inte gillar det kan jobbet bli psykiskt påfrestande, menar Alina Kastell.
– Hos oss jobbar mest män. I somras hade vi några kvinnor, men de tyckte att det var för jobbigt, jag vet inte riktigt varför. Unga tjejer kan nog känna sig lite otrygga men jag är inte orolig, jag är ju en gammal kärring, haha.
Under tiden vi kör runt i Pitholms öde villaområden berättar hon om händelser hon varit med om på jobbet under åren.
– En gång blev jag polisanmäld av en äldre dam i ett hyreshus i Bergsviken. Hon tyckte att det var skumt att någon gick i trappan på natten. Hon trodde att jag var en cykeltjuv också eftersom jag flyttat på en cykel som stod i vägen. Så jag blev kallad till polisstationen, men anmälan avskrevs såklart.
– En annan gång kom en fyllerist, jag vet inte om han ledde cykeln eller om cykeln ledde honom. Men han ramlade och då visade han två långfingrar som att det var mitt fel.
Numera är det mer sällsynt med klagomål att tidningen kommer sent eftersom tidningsbuden börjar redan klockan 23 i stället för vid 02. Enligt Alina Kastell klagar de som bor i hyreshus mest.
– En kund jag delat ut hos tidigare brukade vara arg, komma ut och klaga "var är du?" Han slutade sedan abonnera för att han måste åka hiss ner till postboxen. Han skrämde mig också för han kom ut nästan naken.
Lyssnar du på ljudbok, radio eller annat när du kör?
– Jag lyssnar på Mix megapol och sjunger högt med Miss Li, man kan få ha lite roligt. En del har kaffe, men du vet man har ingen toalett och vill inte visa arslet i snödrivan, skrattar Alina Kastell.
Buden är den sista länken i den långa kedja av yrken som arbetar med att sprida det fria ordet. Lördag den 12 oktober är det tidningsbudens dag och under fredagskvällen bjöds tidningsbuden i Öjebyn på fika.