Philips mål - att besegra tumören

Philip Bergman, 12, från Öjebyn är som vilken vanlig pojke som helst - men ändå inte.
Han drömmer om att bli skoterproffs, kunna spela ishockey igen med ÖIF p -98, kunna springa, busa med lillebror Victor, känna sig pigg, leva ett liv utan mediciner och slippa kräkas.
Kräktes ofta
Men vägen dit är lång och krokig.
- Jag hoppas att jag ska bli frisk, säger han och kliar katten Gustav bakom örat hemma i köket på Kornettgränd.
Problemen accelerade i takt med mörkrets intåg hösten 2007.
Mamma Gabriella och pappa Magnus kunde inte förstå varför Philip gick så stappligt. Han liksom vinglade emellanåt, som en berusad. Och så kräktes han. På mornarna. Allt oftare.
- Det var för att kolla upp problemen som vi kontaktade en vårdcentral och i december 2007 skickades vi till Piteå lasarett, berättar mamma Gabriella.
Sedan gick allt rasande fort när vardagen och familjeidyllen bröts sönder och rasade ihop som ett korthus.
Extremt elakartad
En remiss till Sunderbyn skrevs omgående. Datortomografin där andades någonting om cancer och en taxi beställdes omedelbart för vidare färd till Universitetssjukhuset i Umeå.
Domen var brutal: Grad fyra-tumör, extremt elakartad, snabbväxande, stor som ett plommon och förankrad mot lilla hjärnstammen.
- Det var som ett knytnävsslag rakt i magen, säger pappa Magnus.
En torsdag, fyra dagar före julafton 2007, opererades Philip under fjorton långa ödesmättade timmar.
Ny operation
- Läkarna gjorde väldigt klart för oss att Philips liv hängde på en skör tråd. Att han kunde dö. Vår son.
Tiden därefter blev om möjligt än mera turbulent. Öjebypojken mådde extremt fysiskt dåligt.
- Det blev en chock då ny röntgen två veckor senare avslöjade att 60 procent av tumören fanns kvar och att en ny operation måste göras, säger Gabriella.
Den 24 januari 2008, fem dagar efter att Philip fyllt tio år, gjordes en ny attack mot cancersvulsten.
I rullstol
I dag har 26 kampfyllda månader passerat denna andra kritiska operation.
Inledningsvis blev Philip strålbehandlad i två månader och därefter följde medicinering med cellgifter under i princip ett helt år.
- När Philip var som mest nedkörd kräktes han 45 gånger per dag. Långa perioder har han sondmatats.
- Han har suttit i rullstol ända fram till augusti i fjol och allt eftersom fått träna upp gången med rullatorer. Det har varit en lång och svår tid, konstaterar mamma Gabriella.
Kvar i klassen
Maj 2009 avbröts cellgiftsbehandlingen. Sedan har cortison gällt, regelbundna läkarbesök, kontroller, sjukgymnastik och ett ständigt mått av oro.
Philip går kvar i klass 5a på Solanderskolan även om skolgången påverkats av sjukdomen.
Men stöttning från klassläraren, med många hembesök då Philips krafter inte medgett normal skolgång, har varit både avgörande och viktig.
- Nu går jag i skolan som vanligt. Men jag blir ofta trött och måste vila, säger tolvåringen.
- Barn har ofta lättare att handskas med svåra sjukdomar. De konstaterar krasst vad det är frågan om, rycker på axlarna och sedan är det inte mera med det. Vi vuxna ältar mer, funderar och grubblar, säger Gabriella.
- Fastän Philip varit så sjuk har han aldrig klagat. Han är verkligen en otrolig kämpe.
- Lillebror Victor som är åtta år har också indirekt drabbats hårt. Under långa perioder har han tvingats finnas med i olika sjukhusmiljöer, säger pappa Magnus.
Cancerförening
Familjen Bergman vill inte, understryker dom, medverka i något så kallat "snyftreportage".
- Vi vill berätta om konsekvenserna av barncancer, ge sjukdomen ett ansikte. Det känns viktigt.
- Vi vill också framhålla det arbete som Barncancerföreningen utför i det tysta. Deras stöd har varit fantastiskt och inte minst Victor har fått stor uppbackning av föreningsmedlemmar på sjukhuset i Umeå.
I dag genomförs ett spinningprojekt i Piteå till gagn för just barncancerföreningen i Umeå.
- Förhoppningvis kommer Philip bli frisk så att vi slipper dra nytta av föreningens insatser, men det finns tyvärr alltid andra barn som drabbas.
Philip Bergman, 12, har ingen tumörvävnad kvar i dag. Dock återstår fyra år innan han kan bli helt friskförklarad och på allvar ta itu med sitt mål att bli skoterproffs.

Philips mål - att besegra tumören

Tumören var elakartad och satt fastkilad mot hjärnan. Dagarna före julafton 2007 fick Philip Bergman, då nio år, förklaringen till sin yrsel och varför han kräktes så ofta.