"Ge fan aldrig upp" står det på tröjan, men Pelle Huhta upplever inte att han kämpar så mycket själv. "Det är mer nära och kära som för en jobbig kamp", säger han.
Per "Pelle" Huhta serverar kaffe i en grön t-shirt med budskapet "Ge fan aldrig upp" i det soliga köket hemma i Öjebyn.
– Men jag upplever inte att jag kämpar så jävla mycket. Det är mest tufft för de anhöriga, det är de nära och kära som för en jobbig kamp, säger han.
Han berättar att han under början av förra sommaren befann sig på en otroligt bra plats i livet.
– Jag stormtrivdes på jobbet och på semestern var jag och min kärlek Ulrika ute och körde hoj runt om i Sverige, vilket jag älskar! Vi hade firat midsommar med människor som vi aldrig träffat tidigare i Sölvesborg och haft en fantastisk trevlig kväll, sedan körde vi vidare upp mot Klimpfjäll.
De stannar till för natten, men Pelle har problem med magen, det tar ont och han konstaterar att det måste vara stopp i tarmen.
Magknipet blir allt värre och när han böjer sig ner för att knyta skorna blir han illamående och kräks om och om igen.
– Jag låg ner på ett toalettgolv och var helt slut, till sist orkade jag knappt sätta mig upp.
På sjukstugan i Dorotea får han totalt fyra klyx (som används vid tillfällig förstoppning), men då det inte ger effekt blir beslutet att åka vidare till Lycksele sjukhus.
Första behandlingen med cytostatika gav inget resultat alls. "Då var det stor besvikelse", säger Pelle.
Där tar läkarna snabbt beslutet att öppna upp honom, då upptäcks cancer i tjocktarmen. En större modertumör som spridit sig vidare till levern och bukhinnan samt till viss del även till höftböjaren.
En akut operation görs och han vaknar upp med en påse på magen.
– Min första tanke var ändå att: Vad tur att jag har levt ett så aktivt liv, att jag inte har skjutit fram någonting jag velat göra och väntat till pensionen.
Pelle Huhta lever med en dödlig sjukdom. "Jag vill ta tillvara på varje dag och göra det så bra som möjligt utifrån förutsättningarna", säger han.
Han berättar att han sedan en längre tid tillbaka medvetet försöker börja dagen med en positiv känsla.
– Jag tänker alltid att: "Ännu en ny dag, jag får göra det bästa av den för den kommer aldrig mer tillbaka". Alla har inte en ny dag, så det blev ett tänk som satte sig i ryggraden. "Att tacka för en ny dag".
Livsfilosofin har fått ännu större betydelse sedan han drabbats av cancer.
– Jag har inte råd att slösa bort mina dagar. Om jag får veta att jag bara har en månad kvar att leva, varför ska det var en dålig månad fylld av mörker när jag kan ha det bra. Att försöka göra det bästa utifrån förutsättningarna både för mig själv och för de som står mig nära.
"Ibland så önskar jag att jag kunde bespara henne det här och slåss ensam, men hennes stöd betyder allt", säger Pelle om kärleken till sambon Ulrika Lindkvist Pettersson.
Den första behandlingen med cellgifter gav inget resultat. Men med nya cellgifter har modertumören minskat och metastaserna gått tillbaka.
– Det var riktigt bra besked! säger Pelle som samtidigt upplever att polletten trillade ner, när han insåg att hans cancer inte är botbar, men behandlingsbar.
I dag får han en palliativ cellgiftsbehandling, men ger cytostatikan effekt kan situationen förändras.
Han är en före detta arbetsnarkoman som lärde sig att ta till vara på varje dag, något som fått en ny innebörd då han drabbats av cancer.
– När jag frågat läkarna vad min arbetsuppgift är i den här processen så har svaret varit att: "lev som vanligt", så egentligen finns det inte så mycket jag kan påverka själv.
Pelle Huhta har ett långt och brokigt CV. Under flera år drev han Nodo med sin dåvarande fru, han har jobbat som personlig tränare, coach, inom industrin och i dag som vaktchef. Möten med människor, fysisk aktivitet och tävling har varit viktigt.
Att köra motorcykel är ett stort gemensamt intresse för Pelle Huhta och sambon Ulrika Lindkvist Pettersson
I dag är han sjukskriven och behandlingarna har satts på paus fram till i sommar.
– Sedan väntar en ny röntgen och ett nytt beslut. Men jag vill inte oroa mig för det, nu är våren här och jag har tagit fram hojen.