Det var redan i höstas som klockan i tornet vid Öjebyns kyrka monterades ned, vilket inte var något lätt jobb. Klockan väger mellan 200-300 kilo. Urverket och slagverket sitter också högst upp i klocktornet, på ungefär tio meters höjd dit man tar sig på smala och branta trätrappor.
Akut behov
Klockan gick, men behövde både rengöras och ses över. När det senast skedde är svårt att veta, men att klockan var i närmast akut behov av en uppfräschning var uppenbart. Hela urverket var täckt av tjock klibbig olja blandad med dammpartiklar och annan smuts.
- Den var väldigt smutsig. Jag fick använda stålborste och bensin för att rengöra den i vinter, säger Olov Skoglund.
I övrigt var det inget större fel på den.
- Jag har också lagat visst slitage, men det var inget konstigt.
Timme försvann
För cirka tre veckor sedan kånkades delarna upp i klocktornet igen och sattes ihop. Men allt fungerade inte genast som det skulle.
- I början försvann det en timme ibland, jag undrar var den tog vägen, säger urmakaren skämtsamt, och fortsätter:
- Det behövs en liten inkörningsperiod.
Klockan ska slå
När klockan sköter sig som den ska är det dags för nästa projekt, att få den att slå. Kyrkklockan ska slå varje heltimme, men det så kallade slaget är borta sedan länge. Kvar sitter bara en fjäder.
- Det kan inte ha fungerat på 30-40 år, minst, säger Olov Skoglund.
Han har redan börjat fundera ut en ny lösning. Inspirationen kommer från hur slaget ser ut på de klockor han vanligtvis jobbar med.
- Principen är densamma, men det blir nog något helt eget. Helst hade jag velat ha klockan klar till kyrkmarknaden om två veckor, men jag vågar inte säga om det blir så.
På frågan om urmakaren föredrar att jobba med de vanligare små och mellanstora klockorna eller en klocka i Öjebyns jätteformat kommer svaret snabbt.
- Omväxling förnöjer.