Nostalgi och minnen när gamla maskiner visades
En doft av nostalgi och ett brinnande intresse för gammal maskinhistoria. Detta var något som lockade en intresserad skara till Öjebyn i lördags när väg- och jordbruksmaskiner från en svunnen epok visades upp.
Avgaserna från råoljemotorn är tydliga. På den tiden fanns inget som hette arbetsmiljö.
Foto: Gunnar Westergren
Det här är maskiner som lockar.
Kanske inte vem som helst, företrädesvis handlar det om pigga, men lite till åren komna tidigare maskinförare.
Leenden
Att ta del av gamla lingrävare, bandschaktare, lasbilsmonterade grävmaskiner när ingen stavade till arbetsmiljö, ja det är direkt lördagsgodis.
Dessa gamla förare, fortfarande företrädesvis män, vandrar omkring bland de nu historiska maskinerna. Då och då stannar de till, böjer sig fram, kikar in i motorrummen, sneglar sen upp i hytten med ett litet leende på läpparna.
Dom minns.
Dom minns ljudet, dofterna, förutsättningarna.
Som sagt, en dag som denna är rena julafton.
- Visst är det nostalgi, säger Rolf Olovsson från Rönnberget mellan Älvsbyn och Piteå.
Han står och samtalar med Bengt Nygren från Pitholm.
Ingen arbetsmiljö
Rolf Olovsson körde i början av 1960-talet en hjullastare, matade en kross i Stridholm med en Michigan 175 A.
- Det var tider det, säger han.
Motorvärmare fanns inte på den tiden.
- Nej det var till att trixa lite. Ibland eldade man motorn varm, men fick man väl igång den gick den hela dagen, säger Rolf Olovsson och skrattar.
Arbetsmiljön var det lite si och så med.
- Det fanns inget miljötänk då. Visst fanns det element i hytten, vid lunchtid brukade hyttemperaturen vara behaglig under vinterhalvåret.
Nostalgi i allra högsta grad är omgärdat den gengasdrivna volvolastbil från tidigt 1940-tal som visas upp.
Konduktör
- Det brukade gå åt mellan fyra och fem säckar vedknubb att ta sig tio mil, berättar Per-Arne Fjällström, Piteå.
Som 12-åring fungerade han faktiskt som konduktör på en gengasdriven buss, i mitten av -40-talet.
Den monterade gengasbehållaren fylldes till brädden. Därefter tändes aggregatet med en särskild gengas-tändsticka.
- Det brukade ta sex, sju minuter innan det brann, sen var det bara köra, berättar han.
Det ryker rejält när han fyller på en säck knubb. För entusiasterna en doft av nostalgi, en doft av en epok som ingen vill återvända till, men som skänker ro i deras själar.
De bär alla på en historia som dagens generation borde lyssna till.
Det var annars förr...
Så jobbar vi med nyheter