Mötesförbud utfärdades för att stoppa epidemi
Gudstjänsterna förbjöds i Öjebyns kyrka. Kommunalhuset stängdes för allmänheten. Det blev heller inte tillåtet att gå på bio eller att samlas i grupp. Länsstyrelsen utfärdade mötesförbud och påbjöd ett vite av 50 kronor.
Från länsstyrelsen utfärdades en kungörelse att sammankomster inom Öjebyn inte fick förekomma.
Foto:
Hösten 1934 rapporterades en våg av epidemiska sjukdomar över landet. I praktiskt taget alla delar rapporterades fall av rödsot, scharlakansfeber, paratyfus eller barnförlamning (polio).
Scharlakansfebern gick fram över hela landet medan övriga sjukdomar mera slog till mot de södra delarna av landet.
Som en följd av detta, och med risk för smittans spridning, vidtogs en hel del åtgärder. Precis som nu görs i anledning av den så kallade svininfluensan.
Begärde mötesförbud
I dag gapar de svenska apotekens hyllor tomma på handsprit och i en del kyrkor serveras starkvin vid nattvarden i hopp om att det skall ge bättre skydd mot spridningen. På vissa sjukvårdskliniker har det även införts besöksförbud och massvaccinering planeras.
Nyligen kunde Piteå-Tidningens läsare även notera att pensionärerna i Öjebyn genom annons meddelat att höstens kvartalsmöte inställts på grund av risken för spridning av influensan.
För att skydda sig mot den smitta som spreds för 75 år sedan gjordes också stora insatser. När antalet fall av scharlakansfeber ökade i Pitebygden, och rapporterna i Öjebydistriktet blev allt tätare till provinsialläkare Leif Ekblom gjorde denne en hänvändelse till hälsovårdsnämnden i dåvarande Piteå landskommun. Ekblom ville få till stånd ett förbund för alla sammankomster, som kunde öka risken av smittans spridning.
Doktor Ekblom ville även att hälsovårdsnämnden skulle påkalla länsstyrelsens uppmärksamhet.
Leif Ekblom kom till Pitebygden 1933. Under de tio första åren fick han ensam svara för hela dåvarande landskommunen och Hortlax kommun.
Inga gudstjänster
Under sina första år var det exempelvis 50 fall av tuberkulos varje år. Vid sin pensionering 1964 hade han ett fall vartannat år. Ekblom, som vid pensioneringen flyttade till Örebro, gick ur tiden 1978.
16 personer i Öjebyn hade drabbats av scharlakansfebern när länsstyrelsen kom med beslutet, undertecknad av landssekreterare Ragnar Sundberg och landskamrerare Adolf Holm att införa mötesförbud. Det ansågs som särskilt påkallat med tanke på just den annalkande Mikaelihelgen, den stora ungdomshelgen i Piteå landsförsamling.
- Med hänsyn till risken för smittans spridning bör det vara självklart att var och en enskild inställer sitt planerade besök i Öjebyn, påpekades det från hälsovårdsmyndighetens sida.
Det blev inga gudstjänster i kyrkan, men de som gick i giftastankar och officiellt fick sitt planerade bröllop kungjort från predikstolen, behövde dock inte oroa sig. Det gjordes ett undantag. Lysningar skulle läsas upp vid en viss tidpunkt, för att lagens bokstav skulle efterlevas.
- De stränga föreskrifter som nu utfärdats skulle knappast ha varit av behovet påkallade om inte Mikaelihelgelsen stod för dörren. Genom den folkvandring till samhället som brukar vara vanlig vid kyrkhelgen föreligger just nu en mycket stor risk att sjukdomen lätt kan sprida sig till övriga delar av socknen, påpekade provinsialläkare Ekblom anledningen till att man utverkat länsstyrelsens mötesförbund.
Mötesförbudet gällde under sju dagar.
Före penicillinets tid
Det tycks också som om scharlakansfeberns spridning avtog eftersom det i tidningen under veckan och en tid därefter inte lämnades några rapporter.
Scharlakansfebern var före antibiotikans, penicillinets, tid en farlig sjukdom. Med följdsjukdomar som reumatisk feber och njurinflammation.
Scharlakansfeber orsakas av bakterier, streptokocker. Första tecknen är feber, halsont och illamående. Sen kommer småknottriga utslag. Huden fjällar senare.
Streptokocker är mycket smittsamma. Att vädra och att tvätta händerna noga - precis som i fallet med svininfluensan - kan förebygga spridande av smitta.
Det tar två till fyra dygn från det att en person blivit smittat till dess att sjukdomen bryter ut.
Spridningen av scharlakansfebern var på långa vägar inte lika allvarlig som den difteriepidemi som drabbade södra länsdelen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet samt spanska sjukans härjningar under åren 1918-1920 vilka krävde åtskilliga liv. Till detta kan även läggas lungtuberkulosens härjningar i bygden och länet och med hög dödlighet.
Så jobbar vi med nyheter