Repris i Öjebyn har minskat sin försäljning kraftigt under pandemin. Antalet anställda på plats har minskat med cirka 20 personer.
Repris är Piteå kommuns återanvändningsmarknad. Här får gamla saker nytt liv och det är också en arbetsplats för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. I butiken säljs allt från möbler till porslin, husgeråd, böcker, kläder och fritidsartiklar. Medarbetarna skapar också nya produkter av återanvänt material.
Men den långvariga coronapandemin har fått effekter.
Mellan 1 januari till sista april i år minskade försäljningen med 370 000 kronor i jämförelse med samma period 2020 och med 470 000 kronor i jämförelse med samma period 2019.
– Vi säljer mindre för att vi har färre besökare, säger Anette Myrestam, verksamhetsområdeschef, som konstaterar att nu när värmen kommit tillbaka så lämnar folk in allt mer grejer igen till Pireva. Sedan hämtar man också grejer utomhus.
Under en period hade man helt stängt, men från och med början av februari håller man butiken öppen på vardagar mellan 10.00 och 15.00 för max åtta besökare.
– Vi har försökt att minska och glesa ut och få ut anställda på andra förvaltningar så att vi inte ska vara så många inne på Repris. Det fortsätter som vanligt, men med restriktioner, säger Anette Myrestam.
På Repris jobbar människor som har exempelvis praktik, daglig sysselsättning och subventionerade anställningar. Innan pandemin var man cirka 70 personer, inte alla på heltid.
– Folk som har haft anställningar har slutat, sedan har vi haft paus och då tog vi inte emot nya personer. Det har varit en successiv minskning, men fortarande är vi ett 40–50-tal personer, alla är inte på heltid och de har olika tider, säger Anette Myrestam.
Under fredagen var det många som kom och kollade in de begagnade cyklarna.
Hon poängterar att ingen fått sluta på grund av pandemin.
– Utan då har det handlat om andra anledningar. Vi har inte sagt upp någon utan har försökt att anpassa oss och ta emot färre nya personer.
Totalt i hela Piteå kommun finns cirka 150 personer med subventionerade anställningar, samt ett 60–70-tal inskrivna som man försöker få ut på arbetsmarknaden. Platserna har inte minskat.
– Det handlar om cirka 200 personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Vi har jobbat på så normalt som möjligt och fortsatt att träffa personerna fysiskt, men med avstånd, säger Anette Myrestam som konstaterar att den här gruppen behöver få träffa någon.
– Vi har fortsatt med uppdraget att få ut människor till självförsörjning. Det är bättre att de kommer ut än blir sittande hemma.