Det var en tidig fredagsmorgon för fem år sedan som Mats Stenvall vaknade med huvudvärk och oförklarliga svettningar.
– Jag smög upp in i duschen och det var också där jag vaknade sedan frun ringt efter ambulans, säger han.
Proppen i det ”högra hjärnkontoret” var en stroke, som hade förlamat vänstra kroppshalvan.
Från den dagen har livet utvecklats till en ständig kraftsamling för att hitta tillbaka.
– Kämpigt? Jodå, men det gäller att fokusera på framstegen. I dag kan jag ju gå med min bästa kompis som stöd, säger Mats Stenvall och blickar förtroligt mot sin specialbyggda fyrbenta käpp.
Humorn och humöret har han definitivt i behåll. Även så minnet och talet.
– Det händer att strokepatienter får afasi. Min fru Anna säger att jag drabbats av ”oafasi”. Jag pratar både mycket och ofta, säger trebarnspappan och skrattar gott.
Bröt lårbenet
Före stroken den 25 juli 2008 arbetade Stenvall som entreprenadingenjör åt NCC i Malmberget.
Efter proppen tvingades han jobba med andra mål i sikte. Som att lära sig sitta. Och gå.
– Efter tre månader i rullstol kunde jag ta mitt första stapplande steg.
– Men för två år sedan föll jag och bröt lårbenshalsen. Så jag har lärt mig att gå tre gånger under min livstid.
Bytt skrivhand
– Som extremt vänsterhänt har jag också tvingats lära mig att greppa, äta, skriva med höger hand. Det har varit en kamp, säger Mats.
– Men konsten att lösa korsord har varit fantastiskt bra träning både för handstilen och för minnet, konstaterar han.
I tre år har Mats pendlat mellan hemmet i Sikfors och Neurolinjens dagkurs på Framnäs.
– Det är svårt att sia om vad jag varit i dag utan all professionell hjälp. Jag har lärt mig att få struktur på vardagen och livet, och det har betytt mycket.
– Även min fantastiska fru har betytt mycket, liksom barnen Carolina, Josefin och Jenny.
Traktorförare
Den sista maj tar Mats Stenvall examen från Framnäs, med två stora delmål i sikte.
– Jag ska ut och fiska harr i älvfåran hemma i Sikfors. Det är en gammal favorithobby som legat helt nere i fem år.
– Jag ska också utvecklas till Sveriges bästa strokedrabbade traktorförare. Jo, jag fixar att köra traktor för husbehovets skull, men bara hemma på gården, poängterar 53-åringen, reser sig och går iväg med ”bästa kompisen” i höger hand.