Kappas restprodukter ska täcka soptippen

På Bredviksberget finns cirka 19 hektar deponi (restavfall på soptippen). Enligt nya EU-regler som börjar gälla den 1 januari 2009 ska deponin sluttäckas på ett sådant sätt att vatten får svårt att rinna igenom och nå avfallet. Målet med detta är att minska utsläppen av växthusgaser från Europas soptippar.
Det finns flera sätt att sluttäcka, men på Bredviksberget har det kommunala bolaget Pireva (Piteå Renhållning & Vatten) inlett ett försök med lokala restprodukter från Kappa. En hektar av deponin ska täckas i flera skikt som tillsammans blir 2,5 meter tjockt. För att få det tätt, stabilt och tjälsäkert krävs enorma mängder material, cirka 250 000 kubikmeter för provytan på en hektar.
- Förr hamnade alla sopor på tippen, men från 1995 har mycket hänt. Nu är det bara sopor som inte är återvinningsbara som hamnar där. Det mesta kommer från kommunens stora industrier, Kappa, SCA och ABB, säger Annika Fors, driftchef på Pireva.
Ett försöksprojekt
Den 19 hektar gamla deponin har ingen bottentätning, men den nya del som ska tas i bruk är utformad efter det nya regelverket. Den nya deponin är på en hektar och beräknas räcka 5-10 år.
Men det är alltså den gamla deponin som ska sluttäckas och i ett försöksprojekt täcks en hektar. En viktig faktor i det arbetet är restprodukter från Kappa.
- Vi använder det bio/fiberslam som uppstår vid reningen på fabriken. Slammet får inte deponeras som det är, men blandas med aska från biopannan. Det blir ett slags pulver som blandas och komposteras, berättar Per Jonsson, miljösamordnare på Smurfit Kappa Kraftliner.
Materialet processas av GMI (Grus och Makadam Industrisådd AB) och den nya produkten blir ett slags gummiaktig matjord. Ett tätt material som vatten har svårt att tränga igenom.
Flera skikt
Men det räcker, som sagt, inte med ett skikt. Ovanpå soporna läggs först ett avjämningsskikt som består av sandliknande bottenaska. Därefter kommer tätskiktet (den nyss beskrivna gummiaktiga matjorden). Ovanpå det en geotextilduk, ett dräneringsskikt av sand, ny duk och sedan ett skyddsskikt bestånde av fiberslam från Kappa och rötslam från reningsverket. Slutligen toppas allt av ett vegetationsskikt. Tillsammans 2,5 meter tjockt.
- Det är ett försök som ska utvärderas om ett par år, men faller det väl ut så kommer vi att täcka resterande sopberg på samma sätt, säger Annika Fors.
- För att kontrollera att konstruktionen håller måttet installeras så kallade lysimetrar under tätskiktet så att vi kan mäta lakvattenmängden. Det får inte läcka mer än 50 liter per kvadratmeter och år, berättar Anna Lehto, projektledare på GMI.
Tilläggas kan att lakvattnet som rinner ut samlas i en bassäng där det processas innan det går vidare till reningsverket.

Kappas restprodukter ska täcka soptippen

Tätt, stabilt och tjälsäkert. Det är kravet när sopberget på Bredviksbergets avfallsanläggning i Öjeyn ska täckas och slutförvaras. I ett försöksprojekt testas restprodukter från Kappa som behandlats av Grus och Makadam Industrisådd AB.