Vi hörs av via mobilen och sms för att styra upp tid och plats för att ses, men att åka ut till ett "smultronställe" någonstans för att göra intervjun är inget alternativ för Jenni Lindberg.
– Jag trivs nog egentligen allra bäst på jobbet, konstaterar hon och av praktiska skäl blir det sedan en picknick hemma i trädgården i Öjebyn.
Dottern Nova-Li har fortfarande sommarlov och katterna Thyra och Jackie finns hela tiden i närheten.
Jenni Lindberg erkänner att aktiviteter som ska få en att må bättre som ”yoga” eller ”rida ut med hästen i skogen på en utflykt” snarare stressar henne istället för att får henne att må bättre. Istället trivs hon som allra bäst när det är fullt upp.
– Men jag jobbar verkligen på att bli mer närvarande. Jag vill kunna leva mer i nuet, men har ännu inte funnit ro.
Jenni Lindberg är född i Stockholm, men blev Pitebo för tio år sedan.
– Jag gjorde ett jobb här och blev kvar kan man säga, tanken var att stanna ett år, men det blev betydligt längre, säger hon och menar att hon "trivs" i Piteå och älskar ”tystnaden”, ”att det finns snö så långt ögat når” och ”knallblå himmel” på vintern här uppe.
– Jag kände att: Varför hade ingen talat om för mig att det här också är Sverige? Sedan har jag ibland svårt att hantera tystnaden, men den finns i alla fall som ett alternativ.
Så Piteå är hemma för dig?
– Ja, men jag har en fot i Ghana också, det är mitt livsprojekt.
Det var 2012 som Jenni åkte som volontär till Mums Care Childrens Home i södra Ghana. Hon berättar att det var en resa hon längtar efter att få göra länge, men saker kom hela tiden emellan och det passade aldrig att åka.
– Men sedan mådde jag riktigt dåligt, beslutade mig för att sluta jobba inom restaurangbranschen och börja plugga istället. Det var ett halvår kvar till skolan skulle börja och då passade det att åka så jag bokade biljetten, men sedan två månader innan jag skulle åka så gjorde jag ett allvarligt suicidförsök som jag fortfarande har svårt att förklara.
Men... du åkte ändå?
– Ja, fast många i min närhet tyckte att: "Hur kan du åka bort för att hjälpa andra när du inte ens kan ta hand om dig själv och din dotter"? Och jag förstår dem.
Nere i Ghana mötte hon 26 barn som levde under mycket bristfälliga förhållanden utan varken tillgång till rent vatten, elektricitet eller utbildning. När hon kom hem igen efter tre veckor på barnhemmet beslutade hon sig för att starta den idéella organisationen Love Life för att kunna fortsätta att stötta barnen.
Genom att kunna göra skillnad för barnen på barnhemmet fick livet en mening för Jenni Lindberg som också brottats med en ätstörning som ung och mått dåligt i perioder.
– För mig blev det verkligen en ”turning point” i livet, genom att hjälpa andra så hjälpte jag även mig själv. Man kan säga att resan räddade livet på mig, säger Jenni Lindberg.
Hon menar att hon är medveten om att "man duger som man är" och att "alla människor har ett värde”:
– Men prestationen kan få duga så länge, tills jag känner att jag duger som jag är. Jag befinner mig nog just nu mitt i en personlig utvecklingsresa.
På barnhemmet bor i dag 68 barn, 150 elever går i skolan intill och det finns 15 personal. Barnhemmet har elektricitet, rent vatten, fungerande toaletter och en spädbarnsenhet. Framför barnhemmet finns en fotbollsplan och en liten lekplats. Barnhemmet har också en egen vattenproduktion som bidrar till självförsörjningen. Det som är på gång nu är dels att bygga ett högstadium, dels att kunna få energi via solceller – ett sätt att få ner elräkningen.
Men Jenni Lindberg berättar också med ett léende om misslyckade försök som att starta upp en getfarm, kycklingfarm och bageri.
– Jag har nog 1 000 olika idéer, men har svårt att slutföra dem, säger Jenni vars filosofi dock är att man får pröva sig fram hela tiden.
– Man får inte göra det för svårt för sig, då tar det för lång tid.
Hon "jobbar" i dag halvtid med Love Life – är den som tar alla beslut, sköter ekonomin, uppdaterar sociala medier och webben, bokar resor för volontärer som ska ner och jobba och tillverkar de armband man får som givare.
– Men det är inget jag får betalt för, utan det är helt ideellt. För att klara mig har jag sex olika "kneg", säger Jenni Lindberg som bland annat jobbat som säsongsanställd projektledare för PDOL och Kyrkmarknaden, men även extra i butik och inom restaurangbranschen. Men också som föreläsare om sin "egen resa".
– Drömmen är att kunna försörja mig på det.
Hon menar dock att de problem hon brottas med hemma i Piteå inte på något vis går att jämföra med det mycket fattiga och hårda livet i Ghana.
Samtidigt blir hon irriterad över i-landsproblem som att wifi inte fungerar hemma.
– Men att prata med vädret eller om bilen går bra eller inte är helt ointressant och då slutar jag lyssna. De långvariga relationer jag har, de är där vi diskuterar och analyserar tillsammans – ser djupare på livet.