"Jag och mina kollegor böjer oss aviga varje dag för att göra det bästa för eleverna", säger Nina Lindström.
Barn med npf
Nina Lindström är positiv, både till en ny rektor och till resursskola.
– I dag är det respektive skola som skriver in elever hos oss. Väntelistan är rak, den går alltså i turordning och behovet är stort. Det innebär att en elev kan hinna gå ut grundskolan utan att ha fått en plats här.
Hon ser fördelar med en kommunövergripande resursenhet samt ett behovsprioriterat intagningssystem.
– Ett antagningsteam som ser elevernas behov skulle vara jättebra.
2020 utökades Ast-klasserna från 12 till 16 platser, något som gjorde att man kunde erbjuda plats från årskurs 4 istället för årskurs 7. Autismspektrumtillstånd, Ast, är ett begrepp för olika autismdiagnoser.
– Vi följer samma läroplan som de andra skolorna men jag skulle till exempel aldrig planera in en muntlig presentation framför klassen. Däremot kan jag leka fram den utan press. En analyserande uppgift kanske inte alls kommer på lektionen, men i ett meddelande lite senare på kvällen. Vi har möjlighet att göra lite annorlunda, säger Nina Lindström.
Samtidigt påpekar hon att för många elever är den svåraste tiden rasterna – samt det sociala samspelet under lektionerna.
– Vi böjer oss aviga varje dag för att ta våra elever genom dagen så bra som möjligt. Det är speciellt att jobba som lärare här. Vi tar inte alltid in vikarier för elevernas skull, det blir så stor omställning för dem utan täcker ofta upp för varandra. Vi är ett starkt och tätt team som jobbar här. Alla har elevens bästa som prio.
Rumsavdelare och hörselkåpor är vanliga inslag vid elevernas enskilda platser på Ast-klasserna.
På Ast-enheten i Öjebyn är skoldagen slut för eleverna. När Nina Lindström visar runt i lokalerna står det klart att de skiljer sig från vanliga klassrum. Här har alla elever sin egen plats med skärmväggar. Vissa har också möjlighet att dra för ytterligare en rumsavskiljare.
Under en skoldag behöver eleverna sällan lämna sina platser.
– En stor skillnad mellan oss och vanliga skolan är att vi prioriterar eleven före kursplanen. Vi jobbar mer med individens utveckling än med att nå kunskapsmålen.
Nina säger att hon blev hon lärare för att hon själv hatade skolan.
– Jag kände starkt för att hjälpa barn som har det svårt i skolan. Jag vill vara den där läraren som gör skillnad. När jag fick tjänsten här kände jag att "det är här jag ska vara". Det är fantastiskt roligt och fantastiskt svårt.