Fem månader har passerat Ingemar Nilssons drastiska livsomställning, som i grunden utvecklats via diabetes och en infektionssjukdom.
- Självklart var det en stor sorg att förlora benen, berättar 65-åringen och tittar ner på sina proteser kopplade till benstumparna strax nedanför knäna.
Nilsson bor med hustrun Sonja på Saxofongatan i Öjebyn och eftersom han ensam varit körkortsinnehavare har operationen lett till en märkbar ofrivillig isolering, om än färdtjänst finns att tillgå.
Utlovad hjälp
- Att färdas längre sträckor med rullstolen är inte att tänka på, och likadant är det ju med kryckorna jag använder som hjälpmedel för att gåträna inomhus, säger han.
Redan i våras blev Nilsson, enligt egen utsaga, lovad snar hjälp i form av en permobil, typ eldriven rullstol.
- Nu har fem månader passerat och fortfarande är jag utan detta hjälpmedel, säger han.
Lösning på gång
Besvikelsen är stor. Men det finns dock hopp om en lösning inom snar framtid.
- Han har beviljats både en eldriven rullstol och ett uppvärmt låsbart förvaringsutrymme som krävs för ekipaget, säger Ann-Kristin Morén, arbetsterapeut på Öjebyns vårdcentral.
Den tid det tagit för att utreda ärendet betraktar inte Ann-Kristin Morén som något onormalt.
- För en drabbad kan det säkert kännas länge, men i detta specifika fall är en lösning på gång, säger hon.