För åtta år sedan slog hon i botten då hon fick ett återfall.
Då valde Monica Lindgren, som arbetat som komiker och skådespelerska i över 30 år, att ta hjälp för sin alkoholism och skrev in sig på en behandling.
– Det var först då jag insåg hur jävulskt starkt det här beroendet var och vilket grepp den hade om mig. De säger att hjärnan blir kidnappad, och det betyder att du själva inte längre bestämmer. Jag hade verkligen inget att säga till om och att inse det är verkligen att tappa fotfästet. För mig var det nödvändigt med återfallet för att förstå hur liten chans jag hade att bli frisk om jag inte tog hjälp, säger Monica Lindgren.
Hon är nu nykter alkoholist och för tre år sedan satt Monica Lindgren upp monologen "Lyckligare nu".
Totalt har det blivit 83 föreställningar och under onsdagskvällen besökte hon Gotis i Öjebyn.
Den personliga monologen inrymmer både humor som allvar.
– Jag har stått på scen i 35 år och tänkte att jag kan använda det som ett redskap för att hjälpa andra. Jag kände att jag behövde få ur mig texten för att kunna gå vidare. Det här är min "mission" då man hjälper till på olika sätt, säger hon.
Är det viktigt för dig att hjälpa andra?
– Absolut. Jag vill hjälpa andra för jag har fått massor med samtal, påringningar av anhöriga som faktiskt kan se att det finns hopp och att det är möjligt ta sig ut. Jag som en offentlig person hemma i Skellefteå och folk hör av sig och undrar hur och vad de ska göra. Att hjälpa andra ger mig väldigt mycket tillbaka och jag tänker fortsätta med det.
Under föreställningen berättade Monica Lindgren flera gripande historier om vad alkoholen fick för följder i hennes familj.
– Hade jag inte slutat efter det här återfallet hade jag inte haft kvar min familj. Jag frågade min man varför han inte lämnade mig eller sparkade ut mig. Han sa då att du är min bästa vän och när den är sjuk kan jag inte bara stänga dörrar. Han lät mig själv bestämma då jag skulle åka på behandlingen, och det var nog bra, för jag är en ganska tjurig person, säger Monica Lindgren och fortsätter:
– Det vi i familjen fått ut av min föreställning är att vi har blivit väldigt tighta. Vi har kunnat prata om det här utan att vara i affekt. Jag har förstått vad som varit mest jobbigt och jag försöker gottgöra familjen allt jag bara kan nu.