Tidigare arbetskamrater och vänner står bakom Rolf Berggren. "Han ska ha jobbet tillbaka", menar Jan-Erik Pettersson, Roger Blombäck, Ola Bergquist och Stig-Roland Carlzon.
Flera av de som känner funktionshindrade Rolf Berggren och tidigare har arbetat med honom rasar. De har ringt och skickat in skrivelser till kyrkorådet och den nye kyrkoherden i Piteå församling, Richard Asplund, men ingenting har hjälpt.
61-åringen, som officiellt arbetat 41 år i kyrkans tjänst men som redan som 10-åring började hjälpa till varje dag efter skolan, är uppsagd och har fått lämna sitt jobb vid Öjeby kyrkogård.
Orsaken? Ja, det verkar som om problemen började då församlingarna slogs samman. I skrivelserna påpekas att en del i Piteå församling verkar ha retat sig på hans ibland burdusa uppträdande och börjat reta och i vissa fall mobba honom. Sen blev av allt att döma en olycksincident den avgörande faktorn.
Rolf Berggren skulle tillsammans med en överordnad räta upp en gravsten med traktor och en saxlyft. Enligt Berggren blev han beordrad att sätta sig i traktorn, den andre gick fram till saxen – och klämde handen ordentligt.
"Välkommen till Öjeby kyrkogård" förkunnar skylten. Det gäller dock inte Rolf Berggren, som fått lämna sitt jobb med bara några år kvar till pension.
I motiveringen till uppsägningen skriver arbetsgivaren att Rolf Berggren utgör en allvarlig arbetsmiljörisk då han "genom ohörsamhet och ansvarslöst agerande orsakat en allvarlig olyckshändelse med personskada" och "trots tydlighet från arbetsledare om att inte köra vissa fordon har underlåtit att hörsamma detta och därigenom orsakat personskada".
Rolf Berggren har vänner och tidigare arbetskamrater i ryggen. Från vänster Jan-Erik Pettersson, Stig-Roland Carlzon, Ola Bergquist och Roger Blombäck.
Jan-Erik Pettersson har arbetat 51 år åt Svenska kyrkan, känt Rolf hela livet och varit hans arbetsledare i 16 år.
– Om en överordnad säger åt honom att köra en traktor han inte ska köra och dessutom går fram till saxen då traktorn är i rörelse, vems fel är det då? Jag kan inte tycka att det är Rolfs fel på något sätt, säger han.
Arbetsgivaren hade dock en annan uppfattning och skickade hem Berggren, med förbud om att ens besöka sin arbetsplats. Sen startade arbetet med att utreda uppsägning efter 41 års tjänst.
Jan-Erik Pettersson, som känt Rolf hela livet och som varit hans arbetsledare i 16 år, är upprörd över hur han behandlats.
– I Piteå landsförsamling kände vi alla Rolf och tog hänsyn till hans handikapp, det var inga problem under de 30 år han jobbade där och jag är så upprörd över hur han har blivit behandlad. Han är godheten själv och otroligt uppskattad av kyrkogårdsbesökarna för sin hjälpsamhet och vänlighet, säger Jan-Erik Pettersson.
Han menar att det till och med kan vara så att olyckan iscensatts för att kunna säga upp Berggren, en uppfattning som även tidigare arbetskamraten Ola Bergquist delar.
– Jag får en olustig känsla av att alla anklagelser mot Rolf är ett falsarium, säger han.
Ett annat problem sägs vara att Berggren har egna uppfattningar om hur saker och ting ska göras.
– Rätt naturligt efter 40 år på samma jobb, kommenterar Pettersson.
Rolf Berggren blir ledsen och upprörd när han berättar om hur han blivit behandlad. Jan-Erik Pettersson, Roger Blombäck, Ola Bergquist och Stig-Roland Carlzon lyssnar uppmärksamt.
Rolf Berggren är både ledsen och upprörd. Han berättar om kränkningar han utsatts för, bland annat hur en chef försökt tvinga honom att läsa högt trots att han inte kan läsa.
– Jag råkade släppa mig i fikarummet och då sa chefen att jag skulle läsa flera regler högt från ett papper på anslagstavlan. Sen blev jag hemskickad en vecka.
Nu ägnar han dagarna åt att kapa och klyva ved – och att hjälpa andra.
– Jag vill ju jobba, säger Rolf Berggren, mannen som i ett slag förlorat inte bara sitt arbete utan också sin fasta punkt i tillvaron, kyrkogården han gått till varje dag i mer än 50 år.
Vännen Ola Bergquist menar att än kan beslutet ändras:
– Det kommer ju en ny kyrkogårdschef nu, se det som en chans att göra om och göra rätt. Ge Rolf jobbet tillbaka.