Genom ett fönster till kyrkstuga 132 ser man ut mot den vackra stenkyrkan i Öjebyn. Där gifte sig Hanna och hennes man Eric Söderström för nio år sedan.
Kyrkstugan fick de i bröllopsgåva av Hannas svärföräldrar.
Till vardags bor Hanna och hennes familj i Atlanta, USA, men just nu är hon hemma för att besöka föräldrar och vänner.
– På bröllopet fick vi en gammal nyckel i ett paket. Vi förstod ingenting, men blev glatt överraskade över att den gick till en kyrkstuga. Min pappa Ingemar har renoverat den och sköter det praktiska åt oss. Vi kan bara komma hit och gotta oss, säger Hanna.
.
Hanna driver instagramkontot Hillforest factory och genom det har hon kommit i kontakt med en hel del inredningsintresserade norrbottningar.
För att få möjlighet att träffa dem personligen och för att samla släkt och gamla vänner bjöd Hanna därför in till en anspråkslös after work i kyrkstugan.
– Man kan svänga in och ta en drink eller en kopp kaffe och säga hej. Det känns kul och jag tänker att det kan bli en tradition, säger Hanna medan hon plockar fram snittar och berättar om hur hon hamnade på andra sidan Atlanten.
– Jag är född och uppvuxen i Öjebyn och spelade fotboll för PIF när de gick upp i ettan. Senare när jag pluggade i Uppsala sökte jag ett fotbollsstipendium och gick ett utbytesprogram på collage i Georgia.
.
Efter studierna ansökte Hanna om praktik på Svenska handelskammaren i USA och senare jobbade hon med produktutveckling och marknadsföring för ett svenskt företag.
Hon hade bott i USA i drygt tio år när hon träffade sin man.
Han är också svensk, men från Karlstad och har bott i Atlanta sedan han var tre år gammal.
– Jag och Eric träffades genom en gemensam vän, men jag hade faktiskt lärt känna hans föräldrar innan när jag praktiserade på handelskammaren.
.
Till en början bodde paret downtown Atlanta, en växande stad med 5,6 miljoner invånare.
– Men vi ville komma närmare naturen, så en kväll tog vi fram Atlanta på Google earth och sökte efter grönaste pricken i närheten.
På så sätt hittade Hanna och Eric området, och senare timmerhuset, där de nu är bosatta.
– Här räknas allt i biltid och vi bor ungefär 45 minuter från centrum. Tack vare att huset står efter en gata med återvändsgränd är det väldigt lugnt. Vi bor nära en sjö och har skogen på baksidan. Vi är mycket ute och hajkar, springer och cyklar mountainbike där.
.
En av de bästa sakerna med själva huset är den stora verandan med överbyggt tak.
– Klimatet är verkligen gynnsamt och vi kan sitta ute året om. Taket är bra när man söker skugga på grund av värmen, säger Hanna
.
Under de varmaste månaderna ligger medeltemperaturen på dryga trettio grader, men det kan även snöa i Atlanta.
– Temperaturen kan gå ner till några minusgrader och vid minsta snövarning blir det kaos och skolorna håller stängt. Men en vecka senare går man i t-shirt.
Sedan familjen flyttade in i huset 2010 har de sakta målat över furufesten och varsamt renoverat mindre utrymmen. För drygt ett år sedan tog de arkitekthjälp för att få ritningar på en utbyggnad som kommer att fördubbla bostadsytan.
– På så sätt skulle barnen få egna sovrum, vi skulle få en stort föräldrasovrum och badrum och vi skulle få ett större kök och mer förvaring. Men det är rätt annorlunda att bygga i USA. Byggstandarden är inte som i Sverige, så det är svårt att få tag på ett företag som bygger som vi vill. Dessutom ser det annorlunda ut med försäkringar, så det gäller verkligen att välja rätt firma att samarbeta med. Att det byggs mycket i området gör det också svårare att hitta hantverkare.
.
I dag är familjens barn 3, 6 och 8 år gamla.
– Eftersom förutsättningen med barnomsorg ser annorlunda ut har jag valt att vara hemma med barnen, säger Hanna.
De större barnen hämtas upp av skolbussen vid tomtgränsen och skjutsas hem på eftermiddagarna.
– Man lär barnen att aldrig prata med en vuxen de inte känner. ”Stranger danger” är ett vanligt uttryck, säger Hanna.
Barnen är tvåspråkiga och växlar sömlöst mellan svenska och engelska.
Och de svenska traditionerna är en självklar del av deras amerikanska liv.
– Jag har nog blivit extra svensk eftersom jag bor i en utländsk miljö. Vi är noga med traditioner och när jag är i Sverige fyller jag alltid resväskor och kartonger med svenska saker från min barndom och från loppisar. Jag vet inte hur mycket inredningsprylar och julpynt jag släpat med mig.
.
I takt med att barnen har blivit större har Hanna dragit igång en ny verksamhet. Nu jobbar hon med heminredning.
– Jag har alltid varit intresserad av inredning och på ett sätt är det nog enklare att göra verklighet av sina drömmar här. Det är en annan entreprenörsanda som nog har underlättat för mig.
Genom att driva eget företag kan Hanna styra sina arbetstider så att hon är hemma när barnen kommer från skolan vid tretiden.
– Jag riktar mig mot privatpersoner som inte riktigt får till känslan hemma. Jag använder vad de har, kikar vad som finns i förråd och på vindar och målar om och flyttar runt samt ger förslag på vad som kan köpas in. Det ligger i tiden att inte riva ut allt för att skapa ett nytt hem, utan att använda det som finns och kanske komplettera med något nytt eller begagnat.
.
I framtiden drömmer Hanna om att komplettera sitt företag med en retail store där hon säljer skandinavisk design.
– Det finns ett stort intresse för nordisk inredning och jag tar med mig saker hem varje gång jag varit i Piteå. Under den här resan har jag haft gott om tid att kika i inredningsbutiker och gå på loppisar, eftersom familjen stannade hemma i Atlanta.
Men en gemensam Sverigeresa till sommaren finns redan inplanerad.
– Vi försöker vara här under Kyrkmarknaden och Summer Games, då är det så härligt liv utanför kyrkstugan.