"Det kan vara svårt med språket ibland men jag har lärt mig "vars, hejna och nalta", det blir bättre och bättre", säger Tirhas Abraham.
Tirhas Abraham och hennes man Eyob Tesfay kom till Sverige 2015 efter en lång flykt från våldet och förtrycket i Eritrea. I ett år bodde de på Migrationsverkets asylboende i Strängnäs innan de 2016 beviljades asyl och fick uppehållstillstånd.
– Vi fick veta att vi skulle kommunplaceras i Piteå i norra Sverige, vi visst ingenting om Piteå och alla runt omkring oss sa att "man kan inte flytta dit, det är kallt och finns nästan inga människor", skrattar Tirhas som idag kan konstatera att människor i södra Sverige ofta inte vet så mycket om norra Sverige.
När Eyob och Tirhas anlände till Piteå i juli 2016 var sonen Metkel två veckor gammal. De hade blivit lovade en egen lägenhet men fick flytta in i en andrahandslägenhet i ett hus på Lövholmsvägen.
– Hyran var dyr och det var svårt att bo där med en liten bebis. Vi funderade på att flytta tillbaka till Strängnäs men när vi till slut fick en egen lägenhet beslutade vi att stanna, berättar Eyob.
Det kan vara svårt att lära känna nya människor i Sverige. "I vår kultur pratar man med alla, bjuder in på kaffe om någon går förbi, här är det inte riktigt så", konstaterar Eyob.
Familjen, som sedan fyra år också består av dottern Melaher, har sedan dess bott i lägenheten i Öjebyn och de trivs väldigt bra. I höstas blev Tirhas klar med sin undersköterskeutbildning och både hon och Eyob har jobb som undersköterskor, Eyob i hemtjänsten och Tirhas på Öjagården.
– Vi har kompisar i södra Sverige och många av dem har inte något jobb. Var man bor spelar inte så stor roll, det viktigaste är att kunna leva ett bra liv. Här har vi jobb, vi kan studera, vi har bostad och barnen har förskola. Att stanna här i Piteå känns självklart, säger Tirhas.
Att stanna i Piteå känns självklart. "Här har vi jobb, vi kan studera, vi har bostad och barnen har förskola, det känns viktigt", säger mamma Tirhas.
De tycker om att bo i Öjebyn där barnen har nära till Björklunda förskola och Tirhas har sitt arbete på Öjagården bara fem minuter bort. Eyob, som jobbar i Djupvikenområdet, tar bilen till jobbet.
– Man måste ha körkort när man bor här, jag jobbar kvällar och helger också och det går inte att ta bussen.
"Piteåborna är jättetrevliga, jag har hjälpsamma och duktiga kollegor, jag har också en chef som är jättebra och det är också viktigt", säger Eyob Tesfay.
De har inga släktingar i norra Sverige men en del landsmän.
Har ni några svenska vänner?
– Nej, inte så många. Vi lärde känna en familj genom kyrkan som vi firade jul och födelsedagar med men det var innan pandemin. Att lära känna svenskar är lite svårt, ler Eyob.
– Vi är vana i vår kultur att prata med alla, bjuda in på kaffe om någon går förbi, men här är det inte så, det är en skillnad.
– Svenskar håller större gränser till andra, de håller sig mer för sig själva. Man måste acceptera det och då får vi också göra det, det är viktigt att respektera att det är så, säger Tirhas.
Sonen Metkel var bara två veckor när familjen kom till Piteå. Idag finns även dottern Melaher. Barnen går förskola på Björklunda och Eyob och Tirhas arbetar som undersköterskor. "Vi trivs bra i Piteå", säger Tirhas.
De lyfter fram Familjens hus och kyrkan som viktiga delar i att finna sig tillrätta och komma in i det svenska samhället.
– Det kan vara svårt att komma hit från ett annat land så det är viktigt att det finns ställen man kan gå till och få möjlighet att delta i gemenskapen.
Familjen Tesfay-Abraham kom till Piteå 2016. Till skillnad från många andra flyktingfamiljer har de valt att stanna i Piteå. "Att kunna leva ett bra liv är viktigare än var man bor", säger Tirhas Abraham. Här med maken Eyob Tesfay och barnen Metkel och Melaher.
De är glada att den bild de fick av andra innan de flyttade till Piteå inte stämmer. Kylan är något de klarar av och barnen älskar att leka i snön. Och visst finns här människor!
– Piteåborna är jättetrevliga och jag har hjälpsamma och duktiga kollegor, jag har också en chef som är jättebra och det är också viktigt, säger Eyob.
– Det kan vara svårt med språket ibland, man förstår inte alltid. Vi är inte perfekta men jag har lärt mig "vars, hejna och nalta", det blir bättre och bättre, skrattar Tirhas.