- Det är ingen rolig sjukdom, men jag gör det bästa av situationen. Jag upplever själv att jag har en medelsvår sjukdomsgrad, och jag behöver ingen hjälp hemma. Däremot har jag nyligen skaffat en rullator som underlättar mycket, säger hon.
Rökning
Hon gör spirometritest, ett test som mäter lungkapaciteten, två gånger per vecka och till hösten ska hon lära sig andningsteknik hos en sjukgymnast.
Hon har cirka 40 procent av lungkapaciteten kvar och hon är övertygad om att det är rökningen som har gjort henne sjuk.
- Jag började tjuvröka tillsammans med min syster när jag var 14-15 år. Sedan dess har jag rökt hela livet. Jag slutade så fort jag märkte att jag blev dålig, men under åren har det blivit 10-15 cigaretter per dag. Det ångrar jag såklart i dag, säger hon.
Första känningarna av sjukdomen kom 1999.
Det var i samband med att hon sprang Tjejmilen i Stockholm för andra gången.
- Det var där och då som jag kände att något var fel. Jag promenerade också till jobbet på Öjeby sjukhem varje dag och märkte att jag hade problem med andningen. Dagen före julafton det året blev jag så dålig att jag var tvungen att åka till sjukhuset och då fick jag diagnosen, säger hon.
Optimistisk
Anette Holmén är en optimistisk kvinna som vägrar låta sig nedslås av sjukdomen.
- Som det är nu går sjukdomen att leva med, bara jag får ta saker i min egen takt. Hade jag inte varit så aktiv som jag är hade jag nog bara suttit inne, säger hon.
För Anette är det viktigt att hålla igång och hon går på gymnastik på Österbo två gånger per vecka. Hon är också medlem i Hjärt- och lungsjukas förening i Piteå, något hon säger är väldigt givande för henne.
- Genom dem har jag träffat många nya vänner och så anordnas det roliga aktiviteter. De är guld värda, säger hon.