Videon är inte längre tillgänglig
Sedan 2009 omfattas teckenspråket av språklagen. Döva och andra som har teckenspråk som första språk har rätt till information på sitt språk och teckenspråket ska tas tillvara, värnas och främjas.
Norrbottens dövas teckenspråksförening anser att länets landsting och kommuner inte följer lagen. Bland annat har ingen kommun i länet sin hemsida översatt till teckenspråk och landstingets hemsidas teckenspråksöversättning är svårbegriplig.
- Det är fel bakgrund, den ska vara neutral men här är det en sjö, en sol och kontraster som stör synintrycket, säger Siv Grönlund, vice ordförande för föreningen.
- Varför har de inte kontaktat till exempel oss? Men det har inte varit något samarbete alls, säger Eva Sjöberg, ordförande.
Skilda språk
Även om information på hemsidor är skriftlig innebär det problem eftersom svenska och teckenspråk är två skilda språk.
- Döva vuxna har inte fått undervisning i svenska i skolan. Svenska och teckenspråk är två helt olika språk med olika grammatik till exempel, säger Eva Sjöberg.
För några månader sedan halverades antalet teckenspråkstolkar i länet från sex till tre. En minskning teckenspråksföreningen och dess medlemmar märker av. Det är svårt att bedriva verksamhet på helger och det är svårt för individer att ha spontana möten.
- Man ska helst beställa tolk två veckor innan.
- Många tror att man kan lösa problemet med kommunikation med att skriva lappar men det är det värsta tänkbara. Det uppstår bara missförstånd. Det bästa är att det finns tolkar. Vi vill ha en välfungerande tolkservice och att vi blir bemötta med respekt, säger Eva Sjöberg.
"Utanförskap"
Ännu ett problem föreningen tar upp är långa väntetider när bildtelefoner måste repareras. Bildtelefon tillhandahålls av landstinget som också sköter reparationen. Enligt Norrbottens dövas teckenspråksförening kan väntetiden bli så lång som tre månader.
- Det är svårt speciellt för äldre som inte har någon mobiltelefon, bildtelefonen är det enda sättet för dem att kommunicera. Det är enda sättet för dem att veta vad som händer, säger Siv Grönlund.
- Då är det inte tillgänglighet för alla, då är det utanförskap, säger Eva Sjöberg.
"Ekonomisk fråga"
En annan punkt som föreningen tar upp är att personal som jobbar med döva inte kan teckenspråk. Exempelvis handlar det om vårdpersonal på äldreboenden.
- Det finns några i Luleå som kan men bara några enkla tecken, säger Siv Grönlund.
- Tänk, det finns ingen som kan lugna eller förklara. Ingen att bara ha ett samtal med. Det blir ännu värre för människor som blir dementa. Det är bara att föreställa sig själv hur det skulle kännas. Istället får de mer och mer lugnande medicin, säger Eva Sjöberg.
När det gäller vad som behöver förändras menar Norrbottens dövas teckenspråksförening att det inte krävs några nya beslut.
- Sverige har ju redan ratificerat FN-konventionen för mänskliga rättigheter och antagit språklagen. Det ska vara självklart att följa dem. Men det är en ekonomisk fråga, man vill inte satsa ekonomiska resurser på oss. De kostnader som dras in är på oss, det är vi som är drabbade.