Kirunabon Carina Andersson, som Piteå-Tidningen tidigare skrivit om, är djupt besviken över att inte kunna fortsätta utbildningen.
– När jag fick veta vad som hänt hamnade jag i en svacka. Det är länge sedan jag gråtit så mycket. Det är bland de värsta beskeden jag fått. När man väl fått näsan över ytan så sparkar de undan benen, säger den före detta kursdeltagaren.
Hon fick tre tiaattacker 2009. Sedan följde en tid när hon försökte återgå till ett normalt liv.
– Men det tar lång tid för mig att hänga med i samtal. Bara det gjorde att jag drog mig undan.
Hon arbetade som projektkoordinator och pendlade mellan Kiruna och Stockholm. Men hon blandade plötsligt ihop siffror. Det var först på en föreläsning på Framnäs som hon fick klarhet i sin situation.
– Jag kände att jag inte är ensam och dum.
När hon började första terminen hösten 2018, med banklån som täckte rese- och boendekostnaderna då utbildningen inte omfattas av CSN, förändrades hennes liv.
– Framnäs gav mig mitt liv tillbaka. Jag har återfått min självkänsla.
Efter tiaattackerna fick hon veta att hon har missbildade kärl som inte går att operera. Därför behövs livslång blodförtunnande medicin.
– Det gjorde att jag fick ångest för att de skulle brista. På Framnäs fick jag stöd och kunskap och nu vågar jag tro på att de inte kommer göra det.
Andra höstterminen fick avbrytas på grund av benbrott och sedan uppkom en huvudvärk som gjorde det omöjligt att studera.
– Jag fick åka ambulans till sjukhuset fyra gånger. Senare fick jag veta att mina blodkärl drar ihop sig, ungefär som sendrag.
Det gick över med hjälp av mediciner och vila, men terminen hann ta slut.
Inför höstterminen 2020 tog hon ett nytt lån för att täcka rese- och boendekostnaderna. Helt i onödan, visade det sig.
– Jag är tacksam över att jag fick lämna tillbaka pengarna. Jag har ju redan det tidigare lånet på 100 000 kronor, säger hon.
Hon vet inte hur framtiden kommer bli. Utan den kontinuitet som utbildningen innebar så tappar hon mycket av det hon lärt sig.
– Jag tycker att det är min rätt att få en fungerande vardag. Om inte regionen vill satsa på Framnäs så borde de ge samtliga personer bostads- och reseersättning för att gå på en annan skola i landet. Men det skulle bli betydligt dyrare att ge alla ersättning, säger hon.