Centralt men ändå undanskymt. Så bor Ulrika Bohman, i sitt drömställe hon fann 2004. Ett gammalt hus från 1800-talet med en 4 000 kvadratmeter stor tomt.
– Jag såg potentialen och tänkte att ”det här är mitt hus”. Jag gillar gamla hus och att tomten var stor. I två år hade jag det som sommarstuga men sen flyttade jag in permanent. Sedan något år har jag året-runt-vatten men innan det fick jag bära in dunkar.
Ett samtal med Ulrika handlar om det som fyller hennes dagar, blommor och trädgårdsarbete, både under arbete och fritiden.
Eftersom hon inte räds hårt arbete valde hon ett gammalt hus.
– Jag trivs bättre i ett gammalt hus med själ trots drag under någon tröskel än i ett nytt och perfekt hus.
Hennes tankesätt återspeglas i trädgården som präglas av ”man tager vad man haver” som kantsättning kring rabatter och i ostyrigt välplanerade arrangemang.
När hon köpte huset fanns fyra björkar på tomten. I dag är det en fantastisk trädgård med så stora blomsterodlingar att man nästan kan villa bort sig. Grusgångar och plattsättningar visar vägen runt de kreativa arrangemangen.
Trädgården är levande och hela tiden pågår arbete. Intresset väcktes då hon som barn fick följa med sin morfar, trädgårdsmästaren på jobbet.
– Att jobba i en trädgård är kreativt och föränderligt och just det att den utvecklas med tiden och kan formas tycker jag om.
När hon köpte huset för 15 år sedan hann hon bara kasta in sina saker innan det var dags att åka till Skåne och utbildning till landskapsingenjör i tre år.
– När jag kom tillbaka började jag som parkchef. Men innan hade jag jobbat som parkarbetare i flera säsonger. 2007 blev jag ansvarig för kommunens park- och grönområden.
Ett stort ansvar, men hon trivs och litar helt på sina medarbetare.
– Det är fantastiskt att skapa något bestående. När jag kör igenom stan kan jag se träd som jag satte för 20 år sedan och nu är de stora och kommer att stå där så länge jag lever.
Man kan nog säga att Ulrika ligger bakom många av de fina parkerna i kommunen.
Den senaste är Belonaparken på Furunäset.
– Ja, det är ”min park”. Efter att vi rivit och slitit bort gamla buskar med mera såg det ut som att det varit krig men nu är det en vacker park som fler och fler uppmärksammar och det tycker jag är roligt.
Eftersom kommunen inte har några nya ytor att anlägga har Ulrika koncentrerat sig på att utveckla de ytor som finns. När hon tog över ansvaret hade kommunens växthus lagts ner. Innan henne användes mest sommarblommor och blompelare och blomklot fyllde stan.
– Jag har satsat mer på perenner som är lättskötta och förändrat uttrycket i parkerna.
Hon möter uppskattning bland Piteåborna och hennes idé vid juletid om lysande nyheter varje år har mött stort gillande.
Idéer finns det gott om och just nu upptas tankarna av en vision om en skog.
– Jag skulle vilja göra en skogspark. Lomtjärn skulle kunna vara ett sånt område. Sen har vi mycket vattennära miljöer som kan utvecklas med bryggor och gångstråk, exempelvis Norrstrand. En dröm är att få ta mig an borggården på Furunäset. Vilka möjligheter det finns där, säger hon och ögonen lyser vid tanken.
Somrarna innebär jobb och jobb. Någon semester blir det inte utan det brukar Ulrika ta på vintern vilket passar bra då resor är hennes andra stora intresse.
– Japan är ett favoritland. Där finns sådana fantastiska trädgårdar som ger mig inspiration.
Hon är en erfaren och orädd resenär som rest nästan över hela världen, i bland i många månader i sträck och det har gett skinn på näsan.
– I vinter är jag inne på att åka till Kuba, röka en cigarr och damma av spanskan.