På gräsmattan råder aktivitet av stora mått. Barn i åldrarna fem till fjorton år planerar, sågar och spikar med ett brinnande entreprenörskap och ljudet av hammarslag ekar mellan de alltmer husliknande kojorna. Kojbyggarlägret, som arrangeras av I0GT-NTOs barnorganisation Junis Öjebyn, har funnits i 45 år och är uppskattat av barnen. S-G Pettersson, ordförande i I0GT-NTO i Öjebyn och huvudansvarig för lägret, tycker att de är effektiva.
– Jag tycker att de har hunnit mycket.
Lägret började under tisdagen och håller på fram till Nybyggarfesten på fredag. I år är antalet deltagare 75, vilket är något färre än vanligt. S-G Pettersson uppskattar att ungefär 35 000 spikar kommer användas till de 22 kojorna. Den regel som finns är att deltagarna måste hålla sig till tomten på tre och en halv kvadratmeter.
Stora planer
I utkanten av den lilla miniatyrstaden sitter Kajsa och Agnes Sundqvist och sågar av en bräda till ena väggen. De har stora planer för dagen.
– Jag tror att vi kommer hinna med alla väggar, dörren och övervåningen, säger Agnes Sundqvist.
Storasyster har inte lika höga förväntningar.
– Det blir nog bara en vägg, säger hon.
De har också tänkt bygga en stege för att kunna klättra upp till den planerade övervåningen. Målet är att sova i kojan på fredag och de vill hinna bygga ett tak innan Nybyggarfesten.
Kojbyggarläger i flera generationer
S-G Pettersson berättar att många har varit med tidigare år, både barn och föräldrar.
– Snart kommer tredje generationen, säger han.
I en av de tjugotvå kojorna arbetar Alwa Wennström med några kompisar. Hon har varit med en gång tidigare, för några år sedan, och mamma Linda har tillbringat många somrar på lägret.
– Jag tjuvstartade när jag var fyra. Hela släkten fick dispans. Sen byggde jag till jag var elva, tolv. Det var en självklarhet under sommarlovet, säger hon.
Nästa steg är att lägga golv, men Alwa Wennström funderar på inredningen.
– Vi kan bygga ett bord. Om vi bygger ihop fyra brädor och en planka som håller upp det.
Inga allvarliga olyckor
Lite längre bort arbetar Vendela och Valter Hällström ihärdigt. Mamma Ing-Marie hjälper till.
– Det är första gången de är med, säger hon.
Vendela Hällström rispar sig med sågen och tittar oroligt på sin mamma.
– Det där är ingen fara, säger hon.
Det finns de som tar hand om omplåstringar, berättar S-G Pettersson.
– Under varje läger händer det någon mindre olycka, men vi har aldrig haft någon allvarlig.
Övervåning populärt
Kojgrannen Adam Hedenström bygger inne i sin koja. Han är nöjd med dagen.
– Det här lägret är fett grymt, utbrister han.
De har byggt mugghållare och kepshängare som de ska inreda med. Under tisdagskvällen var de riktigt trötta, men planerade det fortsatta bygget. De ska försöka göra färdigt väggarna så långt det går under dagen, och sen ska de bygga på höjden.
– Vi ska ha en övervåning med staket. Så man inte kan ramla ner.
Många deltagare ska bygga en övervåning. Anton Flodström bygger en koja för andra året tillsammans med tre andra och de har planer på en terassliknande funktion.
– Vi tänkte att på övervåningen ska det vara halva med tak och halva utan, säger han.
Ett par kojor bort sitter Helmer Landin och Martin Eriksson högst upp på ena väggen. De har deltagit i Kojbyggarlägret fem gånger och är rutinerade. Väggarna är redan på plats efter bara en dag.
– Vi ska börja med övervåningen, säger Martin Eriksson.
Några av de minsta deltagarna är Milo, Liam och Kevin Lindgren, som fått en tomt i skuggan. Mamma Erika är glad att de får vara med om att bygga någonting själva.
– Det är en så rolig grej att få lära sig. De är stolta när de kan själv, säger hon.