Brandvarnare räddade tre liv
Tre personer räddade livet i sista stund när den gamla anrika fastigheten med Café Humlan i Öjebyn förintades i ett hav av eld tidigt på måndagsmorgonen.
Totalbranden vid Kafé Humlan i Öjebyn fick ett snabbt och mycket våldsamt brandförlopp. När räddningstjänsten anlände stod huset redan i ljusan låga.
Foto: Lars-Göran Abrahamsson
Det var hon som väckte sambon, Mikael Vernerlund, vid femtiden på måndagsmorgonen när det pep från undervåningen i träfastigheten i Öjebyn.
- Först trodde jag ljudet kom från fabriken i närheten. Sedan förstod jag att det var brandvarnaren, som har ljudit i tid och otid senaste tiden utan att det varit något.
Dovt sprakande
Kerstin Englund uppsökte toaletten på övervåningen, där familjen bott permanent, medan Mikael Vernerlund försvann nedför trappan för att kontrollera larmljudet i kafé-delen i det över 300 kvadratmeter stora bottenplanet.
- Jag stängde av brandvarnaren, utan att se varken eld eller känna minsta röklukt. Däremot hörde jag ett märkligt ljud, ett slags dovt sprakande.
I ena änden av den 35 meter långa byggnaden fann Mikael källan till ljudet.
Brandsläckare
- Jag vrålade upp till Kerstin att det brann, att hon skulle larma brandkåren och väcka Sebastian (Kerstins sjuttonårige son) som sov i ett intilliggande rum upptill.
Under tiden förflyttade sig
Mikael ett tiotal meter, fattade tag i en brandsläckare och sprang tillbaka.
- Under de få sekunder det tog hade elden hunnit få fyr. Halva rummet var tjockt av rök. Lågorna hade tagit fart uppåt efter väggen och fått fäste i innertaket.
- Jag tömde brandsläckaren mot elden men insåg att det var kört.
Fet, tjock rök
Det som därefter hände skedde fruktansvärt snabbt.
En fet, tjock, svart, dödsbringande rök formligen vällde fram, inåt, uppåt.
Andningsvägar täpptes till. Panik låg på lur. Kommunikationen skedde med korta snabba flämtande utrop. Flyktvägen via trappan mellan över- och undervåningen skars av av den livsfarliga brandröken.
Ändå kom sjuttonårige Sebastian utstörtande den vägen. Utan att andas och med tröjan uppdragen över ansiktet.
Utan skor
Mikael Vernerlund flydde ut genom huvudentrén iförd bara kortkalsonger och en fleecetröja.
Kerstin Englund tog sig ut genom ett fönster på övervåningen, ut på taket till en sidobyggnad, via två utsprång nedför en stege som stod lutad mot husväggen. Endast i morgonrock. Liksom Mikael var även hon barfota ute i snön.
Mikael och Kerstin fördes därefter i ambulanser som anlänt, till Piteå älvdals sjukhus. De fick syrgas och behandling mot röken de andats in. Sebastian behöver aldrig uppsöka sjukhuset.
- Jag fattar inte att allting är borta. Det är som en dålig film som spelas upp framför ögonen, säger Kerstin Englund när hon och sambon sitter hos vänner i Piteå i lånade kläder och med chocken inmejslad i sinnet.
I april, för fyra år sedan, köpte paret den 500 kvadratmeter stora träbyggnaden över två plan - som därefter genomgått en total renovering.
- Det går inte att förklara hur mycket vi jobbat, målar, byggt. Hela övre plan var kallutrymme då vi beslöt inreda det till vårt hem. I nedre planet har vi haft kaféet, kök med fika- och matservering, plus en kryddboda. Nu är allt borta, säger hon och biter sig i läppen.
- Vi fick inte någonting med oss ut. Tur var kanske det. Hade vi börjat leta efter saker, försökt rädda prylar, hade det kunnat gå ännu mera illa, spekulerar Mikael Vernerlund.
Pudeln blev kvar
Men branden krävde liv. Familjens pudel Kavat blev kvar där inne.
Att dottern Ebba, 12 tolv (som sov på annat håll den natten) förlorat sin hamster Bernhard och alla akvariefiskarna är också något som känns hårt en dag som denna.
- Det kommer ta tid att fatta det som hänt, innan vi rest oss. I dag känns det bara tomt och man vet inte i vilken ände man ska börja, säger Kerstin Englund.
Via PT vill de drabbade skicka en tacksamhetens tanke för allt stöd och alla värmande ord som nådde familjen under gårdagen.
Så jobbar vi med nyheter