I hemmet i Öjebyn förbereder sig Berith Kalander inför en resa till Umeå där hon ska tala på internationella minnesdagen för förintelsens offer. En minnesdag baserad på den dag då fångarna i koncentrationsläget i Auschwitz befriades – 27 januari 1945.
I Umeå arrangeras dagen av Västerbottens museum, Berith Kalander konstaterar att minnesdagen uppmärksammas i de flesta kommuner, men inte i Piteå.
– Här får Piteå kommun faktiskt bakläxa.
Hon har skrivit flera böcker och föreläst om förintelsen och om sin romska mamma, Hanna Brezinskas liv många gånger.
– Jag tror inte att de som överlevde förintelsen gjorde det för att de hade tur, eller att det handlar om ödet. Istället ställde de sig själva frågan "Varför ska jag välja att leva". De hade en strategi för att överleva, men kanske också en stark tro på någonting och någon att dela den med. De ville vittna om vad de varit med om, säger Berith Kalander.
Hon menar att de som istället ställde sig frågan: "Hur ska jag överleva" – inte gjorde det.
– De som fogade sig, de som åt den lilla mat de fick - bröd utspätt med sågspån och surrogatkaffe och sedan jobbade 14 timmar om dygnet, de dog efter tre månader.
Nyligen hittade hon sin mammas egna antecknar om sitt liv.
Kunde ni prata med varandra om vad hon varit med om?
– Nej, de som överlevt berättar inte. Det kunde komma fram saker här och där, men det var för jobbigt för henne. När hon väl berättade satt jag helt tyst.
Efter sju år av omänskliga förhållanden kom Beriths mamma till Sverige som 14-åring tillsammans med sin kusin Sofia. Detta trots att det då, år 1945, var inreseförbud för romer i Sverige. Via sin mammas anteckningar har Berith nu också fått fram att det kan ha varit tre flickor som kom.
– Kanske den tredje var Miriam i Majgull Axelssons bok, "Jag heter inte Miriam"? Kanske anförtrodde hon sig åt min mamma?
Berith beundrar sin mammas mod, styrka och vilja att leva – men samtidigt ställer hon sig frågan: "Hur kan man fungera efteråt". Någon hjälp fick hennes mamma aldrig.
År 1992 gick hon bort – endast 59 år gammal.
Vad vill du få fram när du är ute och föreläser?
– Att vi ska vara rädda om varandra och inte placera in folk i olika raser. Vi är alla människor.