Benresterna kan vara spår från gammalt grävjobb
Arkeologerna lanserar två huvudspår för hur skeletten hamnat i sandtaget i Öjebyn.- Men hundraprocentigt svar får vi aldrig, säger Mirjam Jonsson från Norrbottens museum.
Möjligen har det kopplingar till händelser 1963 då marken kring kyrkan grävdes upp för värmekulvertar och belysning.
Människoben
Vid schaktningarna blottades stora mängder människoben som blev liggande i sand- och jordhögar intill kyrkan.
- En före detta kyrkogårdsvaktmästaren har berättat om synliga ben som samlades ihop och återbegravdes bland annat under altarringen inne i kyrkan, säger Mirjam Jonsson.
Däremot kan benrester ha kommit på drift - av misstag. Det är inte osannolikt att överblivna fyllnadsmassor från renoveringen förflyttades till andra platser.
"Neslig" begravning
En annan teori är att människobenen är fynd från så kallade "nesliga" jordfästningar på icke angivna eller registrerade begravningsplatser.
- Individer som förr i tiden hade tagit sitt eget liv, eller avrättats för något brott, blev ofta lagda i ovigd jord. Det kan vara en förklaring till dessa skelettdelar, menar arkeologen Mirjam Jonsson.
Fruktade sjukdomar
Även personer som dog i smittsamma fruktade sjukdomar kunde hamna i ovigd jord, i "epidemi-gravar", av säkerhetsskäl eller av fruktan för smittspridning.
Dock finns ingen känd dokumentation om att platsen nyttjats för sådant bruk.
Det har även lanserats en teori om att kropparna skulle vara kvarlevor efter utländska soldater. Så kallade "ryssgravar" skapades för ett klientel som inte alltid bevärdigades traditionella gravar.
Dock talar skelettfyndet av den unga kvinnan för att den teorin inte är den rätta.
Så jobbar vi med nyheter