Monica Eriksson (före detta Öberg) i Öjebyn, har en lång karriär inom världens snabbaste motorsport – dragracing. För några år sedan körde hon sitt sista lopp och ifjol såldes dragstern.
– Det var jätteskönt att den blev såld. Allt har sin tid och jag har ju ägnat mig åt detta nästan hela livet, säger hon, som till vardags jobbar som undersköterska på Norrgården.
Men allt började med ett midsommarfirande på Havsbadet. Monica var då 16 år och på området fanns många tält. Hon och kompisar minglade på området när Monica råkade snava över en tältlina.
– Jag blev kvar där i tältet och träffade Dan Söderberg som sedan blev min kille. Han hade en amerikanare, en Mustang, och året efter for vi på dragracing i Långnäs, säger hon och fortsätter:
– Jag tyckte väl det var lite tråkigt att koka kaffe och titta på, jag ville tävla själv och på den vägen blev det. Vi köpte min första bil, en Ford T-23 som hette Born Loser men jag vann min första tävling med den, haha.
Monica Eriksson tänkte sedan kliva upp en dragracingklass.
– Den var lite tråkig, Forden, det hände ingenting när man gasade. Då sa Dan: "Vi ska köpa en Top Fuel". "Du är inte klok", sa jag. Men så blev det och i maj 1982 gjorde jag min uppkörning på Långnäsfältet.
Var du nervös?
– Lite nervös var jag, men mest för att göra bort mig, säger Monica Eriksson.
Under åren som följde vann hon otaliga tävlingar både i Sverige och Europa. Tävlingarna och den sociala samvaron har varit det roliga med sporten och det som gjorde att hon höll på så länge. Jakten på sponsorer var det tråkiga.
– Det var jobbigt att ha kniven på strupen hela tiden och ringa runt till sponsorer och berätta hur förträfflig man är. Sen har ju allt sin tid, jag har ägnat nästan hela mitt liv åt detta och det var roligast i början med en familjär stämning. Numera sköts allt mer proffsigt och tävlingarna är uppstyrda på ett helt annat sätt, vilket är både bra och dåligt.
Top Fuel är den mest extrema av alla klasser. 10 000 hästkrafter, nitrometan och farter kring 500 kilometer i timmen.
Har du varit rädd någon gång?
– Nej, jag blir arg istället. En gång fick jag luft i pannan mellan hjälmen och skyddsmasken så att huvudet for bakåt, jag såg bara himmel, kunde inte böja tillbaka huvudet i farten. En annan gång gjorde jag en så kallad wheelie, då bilen stegrar sig så att framhjulen far upp. Det kunde ha gått illa bägge gångerna men jag blev bara arg och sparkade på bilen, haha.