På lagret finns skokartongerna både på hyllorna och i gångarna. Stig Sandlund har sortimentet i huvudet.
Varulagret är en levande lista i huvudet på Stig Sandlund, som har drivit Sandlunds skor i Öjebyn sedan början på 70-talet. Den som går genom butiken, passerar disken och kliver vidare in till lagret möter gångar och hyllor fyllda med hyllmeter efter hyllmeter av skokartonger.
Skokartongerna har även letat sig in i kontorsskrubben – och in i personalens fikarum.
Trots att Stig, som i dag är 72 år, öppnade butiken en gång i tiden för att han ville göra sin egen grej och inte vara beroende av någon annan har han flera gånger funderat på att lägga ner verksamheten.
För snart tjugo år sedan bestämde han sig faktiskt för att stänga butiken.
Han sa upp lokalen och sålde ut lagret.
Tänkte ägna mer tid åt sina stora intressen jakt och fiske.
– Men så visade det sig att jag hade en speciell klausul i hyreskontraktet så uppsägningen gällde inte. Så jag tänkte att "då fortsätter jag väl då".
Han pausar.
– Det var lite skönt att börja om igen. Det är bra att ha något och det rullar på. Jag tänkte väl att jag skulle gå ner till heltid, men jag dras alltid hit. Det händer liksom något hela tiden, eller så är man helt enkelt tokig!
72-åringen berättar att han tidigare klev upp vid tre på morgonen för att jaga och sedan jobbade hela dagen för att åka ut i skogen igen. "Jag fattar inte hur jag bar mig åt, de senaste åren märker jag att jag behöver vila mer."
När covidpandemin kom tänkte Stig på nytt att det kanske var dags att lägga ner.
– Men inte blev det så. Det är ganska otroligt men kunderna fortsatte att komma till oss.
Själv säger Stig att det som får hans butik att sticka ut är att han till största delen bara använder europeiska leverantörer.
– Det är Finland, England, Norge och Tyskland, det stuket.
Men så har det inte varit hela tiden.
– På 70-talet sålde vi billigare skor, men det gav så mycket merarbete. Vi sålde tjugo och fick igen tio, det var så mycket reklamationer. Efter ett tag kändes det vansinnigt med allt slit och släng, man fick halvt jobba ihjäl sig och det blev inga pengar. Då bestämde jag mig för att börja sälja dyrare kvalitetsprodukter.
Två anställda jobbar i butiken sedan många år. Ann Westerlund och ägarens son André Sandlund. "Det är viktigt att ha bra personal", konstaterar Stig Sandlund.
Stig gläds lite extra varje gång det kommer in en kund som visar upp sina tjugo år gamla skor och vill köpa ett par nya, likadana.
Det som gör jobbet riktigt roligt handlar till viss del om åkommor som kan vara riktigt besvärliga för andra: Hallux valgus, hammartå och hälsporre.
– Då spelar det ingen roll att man jobbat med en kund halva dagen. Hittar man tillslut skorna som den personen kan ha är det en stor tillfredställelse. Det är en fjäder i hatten att kunna lösa problemet.
Stig Sandlund slår fast att skor ska man köpa med fötterna, inte med ögonen. "Det är ingen idé att köpa en sko som inte passar, även om den är snygg."
På Sandlunds skor hjälper man ofta kunder som har olika typer av problem med fötterna.
Stig slår fast att skor ska man köpa med fötterna, inte med ögonen.
– Det är ingen idé att köpa en sko som inte passar, även om den är snygg. Jag förstår att man vill ha snygga skor men man kanske får hitta en medelväg.
Stig påpekar att han driver en fullservicebutik.
– Vi står inte i kassan och pekar. Här sköter vi om kunderna. Vissa kan uppleva att vi är påflugna men vi vet vad som fungerar och vill visa skillnaden när man verkligen hittar rätt. Men vi har absolut inget köptvång. Däremot kan jag känna frustration när jag vet att vi har skor som skulle passa, och så ger man oss inte en chans.
I början av butikens historia såldes även garn och barnkläder, något som av utrymmesskäl sedan försvann.
André Sandlund har jobbat i butiken i många år.
Ann Westerlund tycker om att jobba med personlig service.
Efter femtio år i skobranschen konstaterar Stig att det ligger mycket jobb bakom.
– Visst har det varit många sömnlösa nätter. Det är otroligt att man klarat av det egentligen. Men jag har alltid haft inställningen att det måste gå. Jag har varit envis. Kanske för envis.