I lägenheten i Öjebyn är det Boss som är "chef" - hunden (som är en blandning av Chihuahua och en gnutta tibetansk spaniel) föddes samma dag som parets son Vincent, den sjätte juli i år, och har varit en tröst när det sett som mörkast ut.
Tanja berättar att det var Krille som gav henne valpen när de kom hem igen från Umeå och avdelningen för för tidigt födda barn. Vincent föddes i vecka 23 och levde i nästan två veckor, men på grund av komplikationer gick inte heller hans liv att rädda.
- Då kopplade vi ut alla sladdar och lät honom ligga på Tanjas bröst och somna in, minns Krille,
Månaderna efter sonens död har varit kaosartade. Tanja och Krille är båda sjukskrivna och lever av försörjningsstöd. Dagarna går långsamt.
- Boss har varit en riktig glädjespridare under den här perioden, samtidigt blir man sysselsatt med någonting och kommer sig ut och får rensa tankarna, säger Tanja.
"Ville göra utredning"
Hon är bara 21 år, men har redan förlorat tre söner.
Som 17-åring blev hon gravid med sin dåvarande pojkvän då hon bodde nere i Östersund. Men redan i vecka 22 föddes sonen Benjamin och dog direkt.
- Jag ville göra en utredning redan då, men läkarna menade bara att "sådant här ofta händer" när det är det första barnet. Något utredning blev aldrig gjord.
Tanja flyttade hem igen, en tid gick och hon träffade Krille:
- Vi hade faktiskt gått i samma klass i sjuan, på klassfotot står vi till och med intill varandra, men vi kom inte ihåg varandra. Men så träffades vi igen och det stämde så bra mellan oss och vi blev kära. Vi ville verkligen ha barn tillsammans.
Redan då har Tanja börjat fundera kring sitt första missfall och googlar på begreppet "försvagad livmoderhals". Något man då kan göra är att sätta in ett cerklage som ger stöd åt livmoderhalsen (se artikeln intill)
Vattnet går i vecka 19
Men läkaren de träffar går inte med på att göra detta och inte heller den här graviditeten blir lyckad. Redan i vecka 19 går Tanjas vatten, hon blir inlagd några dagar på Sunderby Sjukhus, men i veckan 20 föds och dör sonen Kane - samma dag som hennes födelsedag.
Paret tar då beslutet att göra ett nytt försök att få barn. Den här gången ställer de dock krav på sjukvården. De vill att Tanja ska få ett cerklage.
Det unga paret möter en läkare på Piteå älvdals sjukhus.
- Vi ville verkligen göra ett cerklage och han höll med och tyckte att det var en bra idé, men han ville inte gör det förrän i vecka 23. Så här i efterhand var det idiotiskt, vilket många läkare också sagt till oss, säger Tanja.
Både Tanja och Krille är övertygade om att det var deras ålder som talade emot dem.
- Hade det varit en kvinna i 30-årsåldern hade det nog varit en annan sak, men eftersom vi är så unga så kanske han inte kände att vi var värda att tas på allvar, menar Tanja.
Istället för cerklage får Tanja penicillin eftersom man genom obduktion konstaterat att sonen Kane drabbades av en infektion i magen.
Men inte heller den tredje graviditeten går bra. I vecka 21 sätts förlossningen igång. På gynavdelningen på Sunderby sjukhus tycker läkarna inte att det är någon idé att föröka rädda barnet, utan vill sätta igång henne.
- Vi låg i samma rum som jag legat i när Kane föddes, jag hade inget hopp alls, minns Tanja.
Men plötsligt drabbas hon av en "energikick" och börjar själv ringa runt till läkare och sjukhus över hela landet, till sist får hon veta Norrlands universitetssjukhus i Umeå tar emot barn redan i veckan 22:
- Det visste inte personalen på Sunderby sjukhus ens om.
Ambulanshelikopter
I veckan 22 åker hon ambulanshelikopter till avdelningen i Umeå - och kontrasten bli stor.
- Det var som att komma till paradiset. Här fanns en fin stämning och personalen peppade oss och gav oss hoppet tillbaka.
Sonen Vincent hinner bli en liten personlighet:
- Nappen var för stor, men han tyckte mycket om att suga på tops som vi blötte istället. Vi hann absolut lära känna honom under de här dagarna, säger Krille.
Bitterhet
I dag - ett halvår efter hans död är deras bitterhet gentemot sjukvården i Norrbotten stor:
- Vi vill få rättvisa, vi vill att sjukvården ber om ursäkt och erkänner att de gjort fel, att de borde ha lyssnat på oss från början och utrett saken ordentligt istället för att bara chansa. Det här måste uppmärksammas så att fler inte drabbas, säger Tanja och menar att planen är att anmäla läkaren i Piteå till patientnämnden.
På en hylla i vardagsrummet finns bilder av alla tre sönerna. Mest bilder förstås på Vincent - mjukisdjur och kort.
- På ett sätt så känns det som att jag har drömt alltihop, fanns inte bilderna så skulle man nog kunna tro det, säger Tanja och kramar om sin lilla Boss.
En liten ljusglimt mitt i det mörka.