I soffan ligger Fonzie, en tioårig papillon, med krage runt halsen. Kragen finns där för att förhindra att hunden slickar på sina sår.
- Ta inte av er skorna, det är blod överallt, säger Barbro Boström.
I bostadsområdet i Öjebyn där Barbro brukar promenera med Fonzie ett par gånger om dagen är det tätt mellan hundägarna. Vid 13-tiden på onsdagen förra veckan slutade promenaden i en mardröm.
Gläfsande hundar
Barbro och Fonzie var på väg till bilen på parkeringsplatsen ett femtiotal meter från bostaden när duon möts av en ung kvinna och hennes hund.
- Hunden hon hade kopplad var betydligt större än min och våra hundar börjar gläfsa mot varandra. Jag ser att kvinnan börjar få svårt att hålla emot. Visst, Fonzie är bjäbbig som små hundar ofta är, men jag kan hålla fast honom. Man ska inte ha hundar som är större än man orkar hålla fast i, säger Barbro.
På något sätt lyckas den andra hunden frigöra sig från kopplet, rusa fram och attackera Barbros hund bakifrån med flera bett.
- Jag hade hört att om en hund biter ska man lyfta dess bakben för att den ska släppa. Jag försökte men utan resultat.
Fick bända upp bettet
Tre män från området hörde Barbros skrik och rusade till Fonzies undsättning. De fick bända upp den större hundens käkar och sedan liggande hålla fast den på marken.
- En kvinna bad mig ta Fonzie och hoppa in i bilen så att hon kunde köra oss till veterinären. Allt gick med blixtens hastighet, berättar Barbro.
Händelsen är polisanmäld, men Barbro är besviken på hur lite uppföljning som gjorts.
Hon öppnar tvättkorgen och visar upp de blodiga kläderna från onsdagens drama.
Under lördagen fick hon ett mejl från kvinnan som var ute på promenad med hunden som attackerade Fonzie. Där förklarade kvinnan att hunden i fråga egentligen tillhörde hennes pojkvän och att hon hoppades att Fonzies skador inte var allt för omfattande.
- Det är konstigt att det dröjde så länge innan de hörde av sig. Man tycker att han som äger hunden skulle ha gjort det, säger Barbro.
Under fredagskvällen fick Fonzie komma hem igen efter två dagar på Djurkliniken i Öjebyn. Ingen operation behövdes, men eftersom såren behöver dräneras har slangar sytts in i dem så att de hålls öppna och sårvätskan kan läcka ut. Han går på smärtlindring och haltar men enligt veterinären ska det gå till sig.
Barbro uttrycker nu en oro för fortsatta promenader i området.
Dödsångestskrik
- Om inte karlarna på plats hade ryckt in - vad hade hänt då? Eller om hunden hade gått på ett barn? Dödsångestskriket från Fonzie vill jag aldrig uppleva igen! Det låter som ett barn som skriker.
Hon berättar att hon är tacksam över all hjälp hon fick i stunden.
- Jag vill rikta ett stort tack till de tre karlarna som höll fast den andra hunden och till kvinnan som skjutsade mig till veterinären. Det betydde jättemycket.