Det var på bowlinghallen i Pontushallen i Luleå 1979 som Janeric och Susanne började snegla på varandra.
Hon var 14 år - han tre år äldre.
Janeric berättar om den söta, glada tjejen med den stora vinnarskallen och det heta temperamentet. Susanne började spela bowling redan som åttaåring (influerad av sin pappa) och var en stor talang.
- Hon var en extrem tävlingsmänniska, det var inte så svårt att få igång henne. "Det där går ju inte så bra" kunde jag säga och då blev hon förbannad ...
Janne började spela bowling som 14-åring och tillbringade också nästan all sin vakna tid i bowlinghallen.
Tonåringarna "slängde ofta käft" och hade kul ihop - så uppstod också den där allra första kärleken ...
Susanne var den som "bestämde" att de skulle bli ihop - den allra första kyssen blev i kapprummet till bowlinghallen.
Gjorde slut
I ett års tid var Susanne och Janeric ett par, men sedan gjorde hon slut.
- Janeric stack hål på min fasad och såg rakt igenom mig. Han tyckte om mig för den jag var, men det blev för jobbigt och jag klarade inte av det.
Efter att det tagit slut blev han istället ihop med en klubbkompis till henne, det gjorde ont, men samtidigt hade hon gjort sitt val.
Efter några år skildes deras vägar åt helt. Båda gifte sig och fick barn och skildes på var sitt håll. Janeric bodde först i Gnosjö, sedan förde jobbet honom till Dallas.
- Men efter några år tröttnade jag på ytligheten. Jag sa till mina barn att "Nu vill jag flytta hem, och då blir det Piteå eller Luleå", säger Janeric, som liksom Susanne är uppvuxen i Luleå, men även har sina rötter i Stockbäcken.
Via internetsidan Stayfriends skickade han på vinst och förlust iväg ett meddelande till Susanne - hon (som först trodde det var någon gammal klasskompis som fyllde år igen som skulle gratuleras) var nära att klicka bort det, men öppnade ...
Sedan följde en intensiv mejlkonversation. När Janeric skulle till Stockholm i mars 2010 beslöt de sig för att träffas och gå ut och äta middag. Nyfikenheten och spänningen var stor - efter 30 år skulle de ses igen.
- Vi sågs och det sa klick direkt, det gick på 2,7 sekunder, säger Janeric.
Hör ihop
Bara en månad senare, i april 2010, hade han avvecklat sitt liv i Dallas och befann sig i Öjebyn hos Susanne. En plan B - en lägenhet på Linneparken bokades - men någon nyckel dit behövde aldrig hämtas.
- Sedan dess har vi nog umgåtts 24 timmar om dygnet, men vi har mycket tid att ta igen - 30 år menar Susanne.
Bröllopet stod den 18 juni 2011 på Rosfors Herrgård med hennes fyra barn och hans tre barn på plats - släkt och vänner. I dag driver paret eget företag ihop och bowlingintresset är det som förenar den stora familjen.
Janeric och Susanne är engagerade inom klubben Atlas BC i Luleå och sitter med i styrelsen för Norrbottens Bowlingförbund.
Hur är deras recept på lycka?
Båda vill vara ödmjuka och menar att de också genomgått separationer. Men grunden är nog att älska, acceptera och respektera varandra precis som man är. Lika - med samma värderingar, men ändå olika.
De menar att de inte behöver säga eller göra saker för att de tror att det "förväntas" av dem för att "få kärlek" tillbaka. Kärleken finns ändå.
- Med Janeric kan jag vara precis som jag är, är vi ifrån varandra så mår jag inte bra. Vi hör ihop, säger Susanne.