De senaste tre somrarna har Astrid Sjöström och Hans Malm spenderat med att renovera Solbacken. En viktig detalj i arbetet är att i så stor utsträckning som möjligt hålla sig till tidsenliga metoder.
– Vi håller oss till samma färger, material och så vidare men sen har vi till exempel glasen. Vi hade många spruckna rutor och då frågade vi glasmästaren om det fanns gammal glas att få tag i, säger Astrid Sjöström och fortsätter:
– Men då måste du specialbeställa och betala hundra gånger så mycket. Då har vi insett att det får bli vanligt modernt glas istället.
Trots nytt glas kommer de fortfarande att använda de gamla fönsterramarna, men inget kommer att vara modernt i "onödan".
– Vi beställde glas hos glasmästaren och jag hade med ramarna. Han var precis på väg att kitta, men då sa jag "Stopp! Jag kan kitta själv", säger Astrid Sjöström.
Något som kommer att avvika från det tidsenliga men som så småningom kommer att finnas i huset är elektricitet då Astrid Sjöström vill kunna jobba hemifrån.
– Vi kommer att ha el, men det kommer inte synas att det finns. Man kommer behöva öppna ett gammalt skåp för att hitta datorn, säger Hans Malm.
Gården har stått på sin nuvarande plats i Nybyn, Altersbruk, sedan tidigt 1900-tal men byggnadernas timringar tros vara från mitten på 1800-talet. Historien är närvarande på platsen – det vittnar de många kvarlämnade arbetsredskapen om samt alla namn och årtal som är klottrade på väggarna, de många lager av tapeter som syns och alla tidningstravar.
– Det som är så fantastiskt med det här stället är att det inte finns någonting nytt här, säger Hans Malm.
Just historien bakom platsen är något som han brinner för och hans drivkraft ligger i att lämna efter sig ett kulturarv. För Astrid Sjöströms del handlar det mer om att förverkliga en livslång dröm om att bo på en gård och leva enkelt.
– Jag gör det för att jag vill vara här, Hans gör det mer för att han tycker det är roligt att renovera, säger Astrid Sjöström.
– Jag hade tänkt att när jag blir pensionär, då skulle jag köpa en gammal gård att renovera, men Astrid ville ju ha en gård nu. Jag sa att jag skulle hjälpa henne att leta. Det var så vi började träffas. Projektet förde oss samman, säger Hans Malm.