I hans ögon bodde en stolthet över att få bära traditioner och sedvänjor vidare. Han ville själv bestämma hur hans rörelse skulle drivas och utvecklas. Yrket urmakare sträcker sig långt tillbaka i tiden. Han talade sig varm för att bevara urmakarens hantverk och kunskap.
I Holmqvists butik fanns en mångfald av klockor. Bygdens besökare botaniserade mellan allt från små nätta armbandsur till väggur. Dessutom vände sig många till honom för att få glasögon utprovade. Han var mycket noga med att skilja på försäljningen av ur och glasögon och betonade starkt skillnaden mellan de två hantverken.
Ett av uren var mycket speciellt. Det hängde utanför affären och angav tiden för byborna. Utan uret skulle tiden med tiden förlorat sin innebörd.
Holmqvist var bestämd i sin uppfattning när det gällde prissättningen. Exempelvis när det gällde att byta batterier, att få en fjäder lagad, ja, det var till låga priser. Vid ett tillfälle kom en person in i butiken och fick någonting justerat på sin klocka. För det ville Holmqvist ha 3:50. Kunden tyckte han kunde runda av och gav Holmqvist fem kronor. Snabbt kom svaret: "Har jag sagt tre och femtio så är det tre och femtio". Kunden fick således inte ge ”dricks”. Att ”pruta” eller ge extra var en dålig idé.
Ibland var han bekymrad över att konsumenterna i allt högre grad bytte ut en trasig klocka, hellre än att laga den.
Han var lika bestämd i frågan om lunchuppehåll. En och en halv timme var affären stängd på dagen. Den där extra halvtimmen uppgavs vara för att han skulle hinna handla och sedan åka hem för att äta sin lunch.
Hembygdsföreningens ”Amerikaklocka” servade han regelbundet och ”förbjöd” också föreningsmedlemmarna att skruva upp slaget. "Det blir bara störande ljud", ansåg Holmqvist, och satte en tejp för det hål som skulle bringa ljud. Så har det också förblivit. Klockan går och hålet där slagen skall dras upp har förblivit förtejpad.
Inom sitt fack var Göthe Holmqvist en tid förbundsordförande i Urfackmännens riksförbund. Han satt som ordförande under tre kongressperioder. Han var även ordförande i avdelningen för Övre Norrland. Som delägare i Urmakarskolan i Borensberg, som senare utökades med optik, talade han alltid väl om utbildning och vidareutbildning.
Född och uppvuxen i Tullnäs, Norrfjärden, genomgick Göthe Holmqvist Framnäs folkhögskola och Borensbergs urmakarskola. 1954 startade han egen rörelse i ur- och optikbranschen. När han senare stängde sin affär i Porsnäs för gott fortsatte han på sin fritid att ta emot sina gamla kunder i hemmet i Tullnäs, där han i köket hade ordnat en mindre verkstad.
Holmqvist var politiskt engagerad satt en tid som vice ordförande och sedermera ordförande i Norrfjärdens kommuns skolstyrelse. Han satt även flera valperioder som ordförande i centrala valnämnden och Porsnäs valdistrikt. Efter kommunsammanläggningen återfanns han också som ledamot och vice ordförande i kulturnämnden.
Han var ett flertal perioder ordförande i Norrfjärdens kyrkofullmäktige.
Han hade ett starkt musikaliskt intresse, där särskilt sången dominerade. Den sakrala kyrkomusiken ägnade han stort intresse och sjöng både solo och i kyrkokören. I Norrebykören, senare Pitebygdens manskör, klingade hans stämma i andra tenoren.
Göthe Holmqvist, som förblev ogift, gick ur tiden i november 2005.