Tatueringar
Peppe Vestin Bäckman startade Left Hand Tattoo 1997. Sedan sex år håller han till på Porsnäsvägen i Norrfjärden efter många år inne i centrala stan. För tre år sedan började även Robert Larsson jobba i studion. Robert har varit tatuerare i 17 år och bland annat jobbat på No Remorse på Storgatan i Piteå.
Vilka motiv är vanligast just nu?
– Det görs allt möjligt, det finns sjukt många kategorier att välja mellan. Men jag tycker man ser en ökning av djurporträtt och naturmotiv. Norrlandsmotiv är populärt, norrlänningarna är stolta över sitt ursprung, skrattar Peppe.
Minimalism och småmotiv har varit stort ett tag nu. Men inte hos Left Hand.
– Det verkar vara en trend, man ser mycket sånt på sociala medier. Folk tycker väl att microtatueringar med supertunna linjer ser kul ut på instagram men det är inget vi gör, jag tror inte det kommer att se bra ut efter tidens tand, det handlar om yrkesstolthet också, vi går nog mer åt motsatt håll, säger Peppe.
– Ja, det är inga tunna linjer i mina grejer, skrattar Robert.
Cover ups, när gamla tatueringar täcks över med något annat, är ganska vanliga. Det kan vara nåt man skäms över, ett dåligt utfört jobb eller nåt man ångrar.
Robert tycker att särskilt unga verkar ta lätt på tatueringar, tatuera in allt möjligt och tänka att de alltid går att tatuera över senare.
– Men vi har ju roligare saker för oss än att köra över en smiley på en tumme, säger Peppe.
Men visst händer det att de ställer upp.
– Jag hade en tjej en gång som hade en killes namn intatuerat men som skulle gifta sig med en annan ...
Det sägs att tribaler och kinatecken är något som folk ofta vill ta bort?
– Jag har aldrig stött på några kinatecken, man kan ju undra vart de tog vägen, skrattar Peppe.
När det gäller tribaler har han sett tendenser att de är på väg tillbaka.
– Så det finns nog de som uppskattar dem.
Finns det något ni aldrig skulle tatuera?
– Hatmotiv, säger Robert direkt och berättar om en kille som ville tatuera in en SS-trupp och en naziflagga.
– Han hade förståelse för att jag vägrade men undrade om jag istället kunde göra en hängsnara med ordet "rättvisa" under. Det blev inget kan jag säga. Det blir ju "mitt verk" på någon och man vill kunna stå för det.
Vilka placeringar är svårare än andra?
– Mitt hatobjekt är halsen, det blir en jäkligt dålig arbetsställning, man vill plocka bort både huvud och axel för att komma åt utan att kväva kunden, säger Robert.
– Hellre hals än händer, säger Peppe. Färgen nöts sjukt mycket och det är osäkert hur mycket färg som stannar kvar ju längre ut på handen man kommer.
Tatuerare är ett fysiskt tufft yrke och många drabbas av problem efter all långvarig statisk belastning. Peppe berättar att han för ett tiotal år sedan fick stora problem med nacke och axlar och funderade på att sluta.
– Det sliter oerhört mycket men det är ju ett så kul jobb.
Vilka är de största myterna om tatueringar?
– Att den fulltatuerade killen är jättefarlig, skrattar Robert som tycker det snarare är tvärtom, att de är supersnälla krambjörnar.
Peppe slår hål på myten om att vit färg skulle göra ondast.
– Det får man höra ofta, men det stämmer inte, det är ingen skillnad på färgerna. Däremot är den vita färgen den man sist går över med och då är man redan rejält öm i huden.