Det finns ungefär 200 Junisföreningar i Sverige och totalt 13 000 medlemmar. Varje förening bestämmer aktiviteter tillsammans och det kan vara allt från filmkvällar till olika slags läger.
Gemensamt för alla medlemmar är att Junis egen tidning ”Struten” kommer i brevlådan sex gånger om året.
Agnes Nordsvahn från Norrfjärden är en av fyra Junisreportrar.
– Vi gör olika uppdrag. Jag har hunnit skriva en bokrecension och en krönika, säger Agnes.
I senaste numret av "Struten" kan man läsa om Agnes tankar om vegetarisk mat.
– Det kändes lite konstigt. Det är ganska många som läser, så det är lite pinsamt.
Som Junisreporter får man olika uppdrag. Helgens uppdrag var att åka till Stockholm och se film.
– Filmen heter ”Ensam i rymden” och jag ska recensera den. Den här gången får jag ta med mig en kompis också, säger Agnes.
I mars åkte hon till huvudstaden helt själv för att träffa de andra Junisreportrarna som är från Gotland, Stockholm och Uppsala.
– Det var väldigt nervöst. Jag ville inte åka själv, men det gick bra. De var jättesnälla på flyget.
Agnes tycker att det är jättekul att vara Junisreporter.
– Jag älskar att skriva, det är det bästa som finns. Sedan vill jag nå ut till andra också och skriva vad jag tycker. Jag vill att andra ska veta det.
Hon vill gärna fortsätta jobba som reporter när hon blir vuxen.
– Just nu vill jag jobba som journalist utomlands. Speciellt i USA, i New York. Jag skulle vilja skriva mer om feminism och jämställdhet.
Vill du bli reporter? Agnes vet vad som krävs.
– Man ska kunna vara allvarlig, men ändå lite rolig. Det är bra om man är nyfiken och intresserad av det man skriver om också. Och så måste man våga stå för vad man tycker.
"Strutens" läsare är upp till 15 år gamla.
– Eftersom det är så olika åldrar måste man skriva lite lättare och lite svårare. Man får göra som en fläta, så att inte de äldre tycker att det är för lätt eller de yngre för svårt, säger Agnes.
Fotnot: Junis är en fristående organisation inom IOGT-NTO-rörelsen.