Lena Wiklund kallar sin son "guldpojken". "Att få upptäcka livet igen med William är en fantastisk gåva", säger Lena.
Allt fler väntar med att bilda familj tills de blivit äldre. Fler kvinnor i åldern 40 år och uppåt föder barn. Förra året föddes 15 barn av mammor över 40 år i Piteå.
I sju av länets kommuner registrerades inga tonårsmammor alls under 2023, endast ett barn föddes av en tonårsmamma i Piteå. Inga tonåringar fick barn i Älvsbyn och Arjeplog 2023 och endast en i Arvidsjaur.
Att Lena Wiklund, 50 år, i Norrfjärden, blev mamma först vid 43 var inget hon själv valt.
Redan när hon var 19 år sökte hon hjälp hos sjukvården då hennes rikliga mens gjorde att hon ibland inte ville gå till skolan. Undersökningen visade att hon hade flera cystor som sprack och orsakade blödningarna. Men det var inte det värsta...
– Jag fick veta att jag inte kunde bli mamma. Läkaren sa inte så mycket mer utan frös bort cystorna.
Lena Wiklund har sparat graviditetstestet i badrumsskåpet. När hon var 19 och fick veta att hon inte kunde få barn, gav hon all kärlek till syskonbarnen istället för att bli bitter. "Det räddade nog mig", säger hon.
Per Söderberg och Lena Wiklund fick tillslut sonen William efter många IVF behandlingar. Idag hjälper de och stöttar andra som har svårt att bli gravida.
Just då tänkte Lena Wiklund inte så mycket på vad läkaren sagt, hon var ung och det skulle kanske finnas möjlighet att adoptera ett barn så småningom. Men frågan ställdes på sin spets när hon var 23 och hade träffat en kille.
– Jag var ärlig om vad läkaren sagt. Vi ville båda ha barn men det var på grund av att jag inte kunde som vi gick skilda vägar, det var jobbigt, säger hon.
Efter det var hon singel i många år men träffade så småningom sin nuvarande sambo Per Söderberg.
– Efter ett halvår sa jag hur det låg till och han sa: "ska jag bli förälder så är det med dig. Det där tar vi sen". Men varje år tvingades jag frysa bort cystor och vid 35 års ålder hade jag så kraftiga blödningar att jag ville ta bort allt.
När de varit tillsammans i två år fick Lena Wiklund träffa en läkare som gjorde en ordentlig undersökning. Hon kom fram till att det var för lite av ett ämne i hennes kropp. "Ät de här tabletterna så tror jag att det kommer att lösa sig", sa han. Och hon blev gravid, men fick missfall i 15:e–16:e veckan. Och fler missfall följde.
– Tredje missfallet var extra jobbigt, då blev det skrapning. Jag fick träffa ytterligare en ny läkare som sa att jag kan bli gravid men måste få hjälp att fästa embryot som annars stöts bort och då var det bara IVF som gällde.
De första tre IVF-behandlingarna misslyckades.
Hoppa studsmatta är kul tycker William.
– Sedan gjorde vi en infrysning av ett embryo som också misslyckades. Vi betalade själva ytterligare tre försök och när inte heller de lyckades så klarade jag inte mer. Jag hamnade i det svartaste mörkret och vi tvingades lägga det här med barn på hyllan.
Men efter en tid ringde en läkare och föreslog ett sista IVF-försök, ett sjunde. Det skulle bli en tuff behandling med endast tre procents chans till graviditet, men han trodde på den.
– Jag var tveksam först och ett stort problem var att våra pengar var slut. Varje IVF-försök kostar ju minst 30 000 kronor. Jag ringde mamma och pappa och det fanns ingen tvekan; "absolut betalar vi det", sa pappa. Våra föräldrar har varit fantastiska stöttepelare genom hela vår resa på många sätt.
Efter sjunde försöket var det efter fyra–fem veckor återigen dags att göra ett ångestfyllt graviditetstest.
– Jag gick upp jättetidigt den morgonen och förväntade mig ännu ett negativt svar, men stickan visade positivt. Den stickan finns kvar. Den ligger i badrumsskåpet, säger Lena.
Veckorna blev till månader och det lilla livet i Lena Wiklunds mage höll sig kvar och utvecklades, men hon vågade inte glädjas.
– En kort tid innan William skulle komma sa min mamma; nu måste vi börja köpa barnvagn och kläder, du ska ju bli mamma. "Nej, det ska jag inte". Jag var så rädd. När jag tittar i backspegeln var det synd att jag inte kunde njuta mer av graviditeten...
William är idag en energisk glad och nyfiken liten "guldpojke" som upptäcker livet på gården i Norrfjärden.
Studsa på studsmattan är kul, och William passar på att även hoppa ner på gräsmattan med mamma Lena som stöd.
Lille William, som idag är sju år, föddes med akut kejsarsnitt, en välskapt kille på 2 780 gram. Lena och Per kallar honom för sin guldpojke.
– Att få barn är faktiskt en gåva utan dess like. Det är härligt att upptäcka livet med honom och jag känner inte att min ålder har haft någon negativ inverkan på att vara mamma.
Enligt Lena Wiklund gör en sådan här resa antingen att man separerar eller blir ännu mer tighta.
– Efter varje missfall eller IVF har vi låtit varandra sörja på var sitt håll, jag har gått i skogen, han i garaget och sedan har vi sörjt tillsammans, säger hon.
Gården som William bor på med sin mamma Lena Wiklund och pappa Per Söderberg var en gång Pers morföräldrars gård i Norrfjärden.
Paret har alltid varit öppna med sina svårigheter och nu stöttar de andra kvinnor och par som har svårt att bli gravida. Något de själva saknade under sin egen process.
– Vi hjälper och stöttar dem och hjälper dem att inte känna skam. Det är ingen självklarhet att bli gravid.