Lars arbetade i yrkesverksam ålder som skötare på Furunäset och månade alltid om de sjuka och psykiskt sjuka. Sedan drabbades han själv av Alzheimer för drygt tio år sedan. Till sist hamnade han i 80-årsåldern ensam på demensavdelningen på Norrgården.
- Norrgården vanskötte hans tänder trots att boendet, enligt vad man kan läsa på landstingets hemsida, har hela ansvaret för de boendes munhälsa, säger hans syster som menar att hennes bror hade fina tänder som han borstade så gott det gick varje dag, trots sin demens. Han gick också på årliga kontroller hos folktandvården.
Så sent som i juni 2010 besökte han också folktandvården och hade då 26 egna tänder i fint skick, enligt journalerna, men samma sommar hamnade han också på Norrgården där hans tandhälsa skulle försämras drastiskt.
Privat bolag tar över
År 2011 tar det privata bolaget Oral Care över munhälsobedömningarna av äldre på särskilda boenden i Norrbotten. I november 2011 konstaterar deras tandhygienist att Lars har 23 egna tänder (flera alltså redan förstörda). Det blöder och finns tandsten.
- Redan då hade han börjat tappa tänder, men personalen reagerade inte, säger systern som också tycker det är anmärkningsvärt att tandhygienisten nu bara kunde se gingivit - förstadium till tandlossning. Detta trots att folktandvården tidigare konstaterat att hennes bror led av kronisk parodontit (tandlossning). Inte heller den omfattande karies (som i mars 2012 skulle kräva narkos för att åtgärda) lyckades tandhygienisten upptäcka vid sin undersökning.
Oral Cares tandhygienist rekommenderar också att Lars tänder ska borstas med fluortandkräm två gånger varje dag och varje dag också rengöras med mellanrumsborstar. Hon rekommenderar också vidare kontakt med tandläkare och tandhygienist för att ta bort tandsten.
Boendet är skyldigt att följa de rekommendationer som ges av den som gör tandbesiktningen, men inga initiativ tas av personalen.
- Det blir heller aldrig framför till oss anhöriga, säger systern.
Istället dröjer det ytterligare - till i mars 2012 då Lars (av oklar anledning) får en tid hos folktandvården. Tandläkaren på Piteå älvdals sjukhus som undersöker honom konstaterar då ett "omfattande behandlingsbehov" för karies.
Eftersom Lars behöver sövas ner för att behandlingen skulle kunna göras skickades han dock tillbaka till Norrgården igen i samma skick som tidigare.
Sedan händer ingenting - inte förrän en av Lars söner kommer förbi i augusti 2012 - då bokas en ny tid till den femte september.
Systern följer då med Lars till tandläkaren. Efteråt konstaterar tandläkaren att hon var tvungen att dra ut alla 26 tänder - inte en enda gick att rädda.
- Det var en chock, tandläkaren sa att hon aldrig hade varit med om något liknande, hela munnen var full av matrester och plack. Tänderna hade inte kunnat borstas en enda gång, säger systern.
Efter den jobbiga tandutdragningen läggs Lars in på Piteå älvdals sjukhus över natten och får penicillin utskrivet.
- Dagen efter ringde en av boendecheferna och berättar att man nu skulle upprätta en ny vårdplan för Lars, man ville nu, "för att känna sig trygg" skicka honom till tandläkaren var tredje månad, säger systern.
Lars sitter nu tandlös på boendet.
"Dåligt ledarskap"
De anhöriga har anmält händelsen till Socialstyrelsen och även uppmanat boendet att göra en lex Sarah-anmälan.
Men systern säger att någon lex Sarah-anmälan aldrig gjordes av boendet - istället blev det Socialnämnden som tog tag i det efter att hon skickat dem ett tre sidor långt brev.
- Boendet hade inte ens gjort en avvikelserapport, säger hon.
De anhöriga har också kommit med förslag på åtgärder på hur kommunen ska kunna förbättra tandvården för de äldre. Systern menar att många människor i dag lägger ner stora summor pengar på sina tänder - sedan riskerar man att bli helt tandlös efter en kort tid på ett boende.
- För min brors del är det redan för sent, hans tänder är borta. Men drivkraften nu är att det inte ska få hända igen.