Det blev en lång, men välplanerad resa på 140 mil för Anna Blomgren och hennes kompis när de körde ner till Skåne för att tävla i Agility-SM. Några dagar senare kom hon hem med äran att ha blivit tvåa av 62 tävlande i storleksklassen large i klass tre, som är den svåraste klassen.
– Jag funderade mer än en gång på om jag verkligen skulle åka, säger Anna Blomgren från Norrfjärden som berättar att resan var noga planerad med tanke på pauser, vila, måltider, rastningar – allt för att ha de bästa förutsättningarna inför helgens tävlingar.
Den finska lapphunden Batman, eller som han heter på stamtavlan, Farmhills Bacho, vilar tryggt på gräsmattan hemma i Norrfjärden efter den långa resan. Obrydd om att han är unik i Sverige om att vara den enda lapphunden som någonsin deltagit i Agility-SM. Att tillsammans med matte Anna dessutom ta silver bland 62 tävlande är en stor prestation.
– Lapphundar tävlar i agility, men inte i klass tre, säger hon och berättar att även Gimli, hennes andra lapphund, tävlar i samma klass.
Före de individuella loppen tävlade Anna Blomgren med laget Myggviskarna som bestod av fyra ekipage från norra Sverige.
– Vi kom trea av 26 lag, alltså fick vi SM-brons och jag kände: "Det här är så stort!". Jag kände att jag redan hade vunnit när laget vann, det är en sådan teamkänsla och glädje.
Hon berättar att de vanligaste raserna som deltar är border collie och shetland sheepdog. De har mycket motor och blir inte trötta på att träna. Det kan däremot lapphundar bli.
– Det finns en anledning till att jag har hinder hemma. Det är korta pass som gäller och att avsluta när det går som bäst.
Batmans styrka är att han är mer säker än snabb.
– Han är oftast felfri på loppen. Jag har tränat mycket på detaljer, till exempel tajtare svängar, mer fart.
Hon berättar att det är en härlig sammanhållning bland agilityfolk i Norrbotten även om träningsmöjligheterna är sämre än i södra Sverige med få hallar att vara i.
– Det finns inga fördomar kring att jag tävlar med lapphund. Det är bara glädje och vi peppar varandra.
Inför finalloppet i SM var hon lugn. Hon tittade sig i spegeln på morgonen och tänkte: "Skärp dig, nu är det pannben som gäller".
– Jag sätter mina drömmar efter hur det gått tidigare. Jag var med i SM-finalen ifjol också. I år var målet att ta mig runt utan att diska oss. Att vi sedan blev felfria kändes underbart och sedan att vi blev tvåa var ju helt overkligt!