Det märks inte, det syns inte. Sara ser ut som vilken frisk, vacker 22-årig kvinna som helst. Men hon är en av 105 människor i Norrbotten som är hiv-smittade. Beskedet fick Sara när hon bara var 16 år gammal och nyss kommit till Sverige från sitt hemland i Afrika. Först förstod hon inte vad hon just hade hört, det tog en stund innan nyheten sjönk in.
–Jag fortsatte göra det jag gjorde men sedan blev jag rädd och sprang ut. Jag började fundera på att jag kommer att dö. Jag hade sett människor i Afrika med hiv och där finns inga mediciner och tillslut dör de, berättar hon.
–Jag fick bara en bild av att mitt liv var slut, jag var bara 16 år gammal. Jag var så deprimerad från den dagen då jag fick veta.
"Jag trodde jag var den enda"
Sara har inte blivit smittad genom sex, hon var sjuk i sitt hemland och fick blod. Misstanken är att hon fått viruset på det viset.
I Norrbotten är det infektionsmottagningen på Sunderby sjukhus som har hand om hiv-smittade. Det var när hon kom i kontakt med sin läkare där som Sara förstod att hiv inte behövde vara en dödsdom.
–Då fick jag träffa min läkare Suzanne, hon förklarade att i Sverige kan folk leva länge med hiv. Du kan gå i skolan, vara som en normal 16-åring, bara du tar dina mediciner, äter bra och vilar.
På sjukhuset fick Sara även träffa en kurator för att bearbeta sina känslor. Medicinerna behövde hon inte börja med direkt, hennes virusnivå var sådan att det inte behövdes.
–Jag fick vänta i nästan ett och ett halvt år innan jag började ta mediciner.
En konferens för ungdomar med HIV betydde mycket för Sara när hon skulle tackla att hon bar på smittan.
–Jag var jätteförvånad över att det var så många där. Jag trodde att jag var den enda som hade hiv. Jag har aldrig varit sjuk på grund av hiv men där fick jag höra deras berättelser, många hade haft TBC och Hepatit.
Biverkningar
Sara gick gymnasiet när hon fick hiv-beskedet. Hon fortsatte skolan och anförtrodde bara åt sin mentor och skolsköterskan att hon bar på viruset.
–Det var ifall det skulle hända något, när jag började med medicinerna fick jag också biverkningar och ibland behövde jag vila.
Medicinerna är ett måste men de tär också. Sara tar sina mediciner innan hon går och lägger sig, på så vis "sover hon bort" biverkningarna.
–Man blir trött, kan må illa, få jätteont i magen och yrsel.
Hon måste äta något i samband med att hon tar sin medicin annars får hon väldigt ont i magen.
–I början var det värre, det har blivit bättre med tiden när man tar sina mediciner som man ska.
Skyddar sig själv
I dag lever Sara ett normalt liv på en ort i Norrbotten. Hon jobbar med människor men var lite orolig för vad hon skulle kunna arbeta med av rädsla för att råka smitta någon annan. Även här fick hon peppning av sin läkare.
–Hon sa att man till och med kan vara läkare och ha hiv, bara man vet hur man skyddar sig.
Sara vet i dag vad hon ska göra om hon får ett sår och börjar blöda. Hon tvättar sig själv, desinficerar och jobbar med andra saker, inte nära andra människor, medan såret läker.
–Jag skulle må jättedåligt om jag skulle råka smitta någon annan.
"Försöker dölja"
Varken hennes arbetsgivare eller någon av hennes arbetskamrater vet om att hon är HIV-smittad. Hon vill inte bli "hiv" utan bara vara Sara. Mycket energi går åt till att dölja att hon är smittad.
–Jag påverkas jättemycket, försöker dölja, vill inte att människor ska se att jag äter mediciner eller att jag beställer många mediciner på apoteket.
Sara har berättat för några kompisar att hon bär på smittan och ingen av dem har tagit avstånd från henne. Men hon vill ändå inte att det ska bli allmänt känt att hon har HIV.
–En sak som är jätteskrämmande är om jag berättar det för någon som berättar för någon annan. Därför håller jag det för mig själv.
Hon har varit med om att personal på vårdcentralen tisslat och tasslat om att hon är smittad. Hon och hennes familj tog upp det med vårdcentralsledningen och pratet slutade.
Hopp om familjeliv
Naturligtvis är kärlek något hon tänker på, att träffa någon, att vara intim med någon. Men att berätta för en man som hon tycker om att hon är hiv-smittad skrämmer henne.
–Det är jättesvårt, jag tänker att det är bättre att vara ensam än att få en negativ reaktion.
–Om jag inte har en partner med HIV så måste han ju använda kondom hela tiden, finns det någon sådan kille som vill det? Jag har tänkt att jag bara ska gå i skolan, jobba och inte tänka.
Men tankarna finns där och hoppet om ett familjeliv är inte släckt. Sara har kompisar som också är HIV-smittade som lever ett sådant liv och som har barn.
–Det är inte en lika skrämmande tanke som i början, det finns en möjlighet att skaffa barn utan att de blir smittade.
"Kommer inte att dö av hiv"
Sara är engagerad i föreningen Noaks ark som samlar människor med hiv.
–Det är jätteviktigt att få träffa andra i samma situation, som vet hur det är att ha hiv.
Hon har stor tilltro till den forskning och de medicinska framsteg som görs inom området hiv och aids.
–Jag kommer inte att dö av hiv, det är en sådan utveckling av hiv-mediciner, det forskas jättemycket. Om jag hade fått välja mellan att ha cancer eller hiv hade jag valt hiv, jag känner mig trygg, säger Sara.
Fotnot: Sara heter något annat i verkligheten.