Men bilden är inte entydig. Länsstyrelsen anser att det finns förklaringar till ökningen och att läget inte är alarmerande.
Under Renmarksutredningen har frågan om kryphålet i fjälljakten inte varit prioriterad inom Svenska jägareförbundet. Men nu när regeringen lagt ned utredningen och annonserat omtag kommer saken i ett annat läge.
Det menar Niklas Lundberg, ledamot i fjällrådet och jägareförbundets sakkunnige i fjälljaktfrågor.
– När utredningen lagts ned är det viktigt att se framåt. Vi vill vara en del av en helhetslösning och helt uppenbart är det här kryphålet ett problem för Sverige. Det är inte meningen att det ska gå att utnyttja luckor på det här sättet, säger han.
Det var 2017 som dåvarande regering med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) drev igenom regeländringen som var tänkt att ge företräde för svenska jägare till den eftertraktade småviltjakten på statens mark ovan odlingsgränsen, och samtidigt lätta på jakttrycket för småviltstammarna.
Regeln innebär att utländska jägare får vänta till tre veckor efter premiären innan de får börja jaga. Detta skulle göra det mindre attraktivt att jaga i Sverige, eftersom den hetaste perioden är de första veckorna, när tillgången på exempelvis ripa är störst.
Men efter bara några år började det dyka upp rapporter om märkliga fastighetsaffärer i Norrbotten. Sex norska medborgare hade blivit delägare i en skogsfastighet i Koler. Sju andra norrmän hade köpt en fastighet i Långträsk och i Slagnäs hade italienska medborgare köpt tomma skogsfastigheter.
Det visade sig att utländska jägare hittat ett kryphål i lagstiftningen för att få jaga från premiären. Det fanns en möjlighet att ansöka om dispens för "närmare anknytning till Sverige". Detta innefattar antingen näringsverksamhet, dubbla nationella tillhörigheter eller – ägarskap av fastighet i Sverige.
Hur omfattande är då detta? Vi har begärt ut samtliga fastighetsköp som gjorts i Norrbotten av norska eller italienska medborgare sedan regeländringen den 1 april 2017 fram till 30 juli 2024.
Totalt är det 217 affärer. 208 av dem har gjorts av norrmän, och nio av italienare, enligt Lantmäteriets uppgifter.
En dryg tredjedel av fastighetsaffärerna har gjorts i Arjeplog, 67 stycken. Näst flest i Kalix (41) och därefter Arvidsjaur (18). Affärerna är jämnt fördelade över åren, förutom att klart flest gjordes 2019 (50 affärer), innan pandemin (se faktaruta).
Någon tydlig bild ger inte statistiken.
Ett tiotal av fastigheterna har visserligen ett flertal delägare, men övervägande del har en eller två ägare. Inte heller går det att slå fast att anledningen till fastighetsköpet är att få fördel till fjälljakten. Många norrmän är intresserade av att köra skoter, eller tillbringar en stor del av sin sommarsemester vid kusten, och har därför köpt fastighet där.
Mäklarna i Arjeplog och Arvidsjaur ser inte heller någon trend att systematiska köp av billiga fastigheter genomförs i stor skala.
– Jag säljer mest i Arvidsjaur, och den trend som jag tycker är tydligast är att större jordbruksfastigheter är attraktiva. Vissa av dem har jakträtt, vilket så klart är ett plus. Visst har det varit mycket norrmän, men nu känns det nästan som att det är flest tyskar. Och de köper fastigheterna för att bosätta sig där. De vill ha ett bättre liv, säger Karolina Holmström, Länsförsäkringar fastighetsförmedling.
Willy Hallin vid Jonas Nilsson fastighetsförmedling har en liknande bild över Arjeplog.
– Förvånansvärt få spekulanter har fokus på jakt, tycker jag. Det är mycket tyskar och holländare som visar intresse. Så det påverkar inte fastighetsmarknaden i dagsläget, men det kanske kan göra det i framtiden, säger Hallin.
Men det finns mer statistik.
Länsstyrelsens siffror över ansökningar om närmare anknytning visar en kraftig ökning. Sedan 2018 har de tredubblats, från ett 40-tal till 120 per år. Myndigheten anser dock att det hänger ihop med en annan, nyligen genomförd regeländring.
– Det beror till stor del på att man i stället för ett gemensamt beslut som gäller hela Sverige, måste göra en ansökning per län nu. Vår bild är att det är ganska vanligt att man jagar i flera län, säger Rebecca Forsberg, handläggare vid naturresurs- och rennäringsenheten.
Vidare visar statistiken över köpta jakttillstånd under jaktåret 23/24 en tydlig ökning av jägare från övriga Norden jämfört med 2020. Drygt 4 000 tillstånd löstes av svenskar, knappt 3 000 av norrmän/finländare och knappt 1 000 av andra utländska jägare.
Sammantaget är jägarna från andra länder nästan lika många som de svenska nu. En anledning till ökningen av utländska jägare, anser länsstyrelsen, kan vara att tillgången på småvilt varit god i Norrbotten de senaste åren.
– Sydeuropéerna påverkas inte så mycket av det. De bokar sina resor långt i förväg och är lika intresserade av naturupplevelsen som av jakten. Men de nordiska jägarna har bättre koll och styr sin jakt till områden där det finns mycket fågel, säger Rebecca Forsberg.
Om man däremot zoomar in på de tre första veckorna blir fördelningen en annan. Då har mindre än 28 procent av tillstånden köpts av utländska jägare, varav sex procent sydeuropéer.
Länsstyrelsen ser inte att utnyttjandet av kryphålet fått ett genomslag som påverkar jakten i hög grad.
– Norrbotten är stort. Ett exempel är att Arjeplogs kommun har 0,5 jägare per kvadratkilometer. Förhållandevis är jakttrycket lågt om man jämför med andra län, men visst finns det områden som blir mer attraktiva än andra där det kan finnas en viss påverkan, säger Rebecca Forsberg.
Svenska jägareförbundet anser dock att kryphålet utgör en brist som kan påverka fjälljakten negativt för medlemmarna.
– Vi får signaler om problem som skapas av utländska jägare, säger Niklas Lundberg.
En utredning har startats.
– Vi håller på att samla in nyckeltal. Nästa steg blir att analysera dem och ta fram en strategi. Sedan ska vi redovisa våra ståndpunkter för politiken. Framåt våren räknar vi med att ha någonting konkret.
Hur skulle era förslag kunna se ut?
– Vi verkar genom länsföreningarna och förbundsstyrelsen, och jag vill inte föregå någonting innan det är förankrat. Men en av våra grunder är att lokalbefolkningen inte ska drabbas utan snarare kunna erbjudas förmåner.