Micael Säll Lindahl, regionpolischef i region Nord.
En uttalad kommunikationsstrategi som leder till tystnadskultur, att insynen för allmänheten försvåras och att polisen håller på med "rena öststatsfasoner" – det är något som Säll Lindahl vänder sig emot efter att ha läst delar av rapporten från Stefan Holgersson.
– Jag säger inte att de som har uttalat sig där ljuger, men i region Nord jobbar vi inte på det sättet och jag tror inte att det här är så utbrett. Det kan säkert förekomma att folk har gjort fel och att vi inte agerat rätt på alla ställen, men vår grundinställning är att vi ska säga som det är och vara så öppna som vi bara kan.
I rapporten menar flera journalister att poliser medvetet mörkar stora händelser för allmänheten, i stil med att säga "allt är lugnt" – fast det egentligen kan ha skett ett mord.
– Ibland kanske vi behöver hålla på information för att rädda liv, att det är sekretess eller för att det inte ska förstöra en förundersökning. Men det är allmänintresse kring brottslighet och händelser och det ska vi berätta om, säger Micael Säll Lindahl.
Ska ni inte berätta det om någon har blivit frihetsberövad?
– Har vi gripit någon berättar vi normalt sett det. De enda gångerna vi kanske inte gör det är om gripandet sitter ihop med andra gripanden som ska göras, att de kriminella inte ska få vittring om att vi är efter dem. Det kan vara ett kriminellt gäng som byter position och gör sig av med telefoner om vi går ut med information.
Polisen.
Polischefen blir presenterad med ett exempel från sin egen verksamhet:
Tisdag 31 augusti genomfördes en stor polisinsats där tre personer greps, misstänkta för att ha mördat den 25-åriga kvinnan på Notviken.
Samtidigt skrev polisen på sin hemsida att ett antal personer har bötfällts efter trafikkontroller i Luleå, Boden och Kiruna. Senare ska en a-traktorförare ha stoppats i Kiruna och fått böter för att ha haft tonade rutor och morgonen därpå skrev kommunikatören att det har varit en natt med få ärenden i länet. Ingenting om insatsen på Porsön.
Varken regionledningscentralen, jourhavande förundersökningsledare eller stationsbefälet i Luleå svarade på frågor om insatsen under hela onsdagen. Först under torsdagen, några minuter efter att inte ha kunnat berätta mer än att en insats hade ägt rum under tisdagen, gick polisen ut med hela händelsen i sin händelserapportering.
– Jag vet inte vad förutsättningarna var, så jag kan inte recensera det. Det var ett väldigt grovt brott och att man inte berättade det måste det ha funnits en anledning till, men det kan inte jag svara på – vad man var rädd att förstöra i förundersökningen, säger Micael Säll Lindahl.
Finns det inte en risk att gömma sig bakom förundersökningar ibland?
– Det kan uppfattas som ett sätt att slippa hantera en svår fråga, den risken finns ju absolut.
Upplever du att det händer?
– Nja. Ibland berättar vi för mycket också, för i början av en förundersökning är det inte alltid lätt att veta vilken information vi behöver hålla undan så att inte gärningsmannen kan läsa det i tidningen. Så egentligen finns risken åt båda hållen.
Har polismyndigheten en kommunikationsstrategi för att skydda sig själv?
– Vänd på det då. Om vi kommer ut med något positivt så skrivs ju det nästan aldrig. Men är det något negativt kan det bli riksnyheter. Det grövsta våldet ökar. Men det skrivs inte att våldsbrotten på totalen minskar, att de flesta människor är mindre våldsbenägna i dag, säger Micael Säll Lindahl men fortsätter också:
– Det är otroligt viktiga frågor, relevanta att diskutera. Vad kommunicerar vi och varför? Och vad är risken med hur vi kommunicerar? För det har att göra med polisens uppdrag i ett demokratiskt samhälle.
FOTNOT: I rapporten ”Hur hanterar poliser journalister? granskas ungefär 8 000 mediereportage med koppling till polisens verksamhet. Av dessa är färre än en procent kritiskt granskande, och då handlar det om bevakning i nationell media. I lokal media är siffran för kritiskt granskande av polisen ännu mindre, inte ens en promille.