I rapporten ”Hur hanterar poliser journalister? har Stefan Holgersson, polis och professor i polisvetenskap, och Ossian Grahn, jurist och journalist, intervjuat 62 journalister och 30 polisanställda med erfarenhet av att verka på strategisk ledningsnivå eller av att arbeta på polisens kommunikationsavdelning.
Fram kommer en bild av att polisens kommunikationsstrategi skapat en tystnadskultur, att polisen aktivt parerar kritik, inte lämnar ut allmänna handlingar och försvårar insyn. Kommunikationsstrategin handlar om att "stärka och skydda polisens varumärke".
Så här säger en journalist:
”Jag möts av samma förhållningssätt och kultur inom polisen som i de fall jag gjort granskningar av kommersiella företag. […] När det gäller ett kommersiellt företag har de rätt att agera som de gör, men polisen är en myndighet.”
Citat från anställda på polisens kommunikationsavdelning:
”Ibland när polisen går ut med information är det pinsamt. Inbrotten går ner en månad av tolv och då går polisen ut med en nyhet att inbrotten gått ner. Människor är väl så överlag att man gärna för fram det positiva och tonar ner det negativa, men det är viktigt att vi som Polismyndighet för ut information på ett rättvisande sätt. Nu drar man stora växlar vad gäller vissa saker och lyfter fram positiva siffror. Det är inte vi som ska säga att vi är bra, det är andra.”
”De verkar många gånger inte förstå att Polismyndighetens uppdragsgivare är allmänheten och vikten av att lämna saklig och objektiv information. Istället verkar det centrala vara att stärka polisens varumärke. Det finns en gräns för hur mycket man kan vinkla information innan den beskrivning som ges är missvisande. Den gränsen har passerats med råge och problemet ökar."
När polisens kommunikationsstrategi sipprar ner i organisationen får den till följd att poliser inte vågar prata med media för att de är rädda för repressalier, visar rapporten. Alla intervjuade polisanställda sade att det finns en rädsla bland anställda att yttra sig i media.
Citat polisanställda:
”Ju viktigare bilden blir av organisationen ju viktigare blir det att inte ha någon som läcker”.
De poliser som säger hur ”det egentliga är blir rökta”
Kommunikationsavdelningen har "lyckats med något otroligt och det handlar om att sätta en osynlig munkavel på polisens anställda.”.
I rapporten var flera journalister mycket kritiska till att polisen på frågor om det hänt något har svarat ”Nej, allt är lugnt”, trots att någon mördats eller att någon skjutit mot en bostad.
I vissa fall har det tagit flera dagar innan media har fått information om brottsliga gärningar som de intervjuade menar att allmänheten borde få kännedom om.
Citat journalister:
”Att polisen tar sig sådana friheter att välja vilken information och händelser som man presenterar och mörkar annan information är extremt allvarligt eftersom jag uppfattar att det är systematiskt. Det kan inte förklaras med att det beror på några enstaka missar eller dålig styrning.”
”För mig tog det ganska många år att förstå hur genomtänkt polisens strategi är. Från början trodde jag att det rörde sig om misstag och annat, men nu när jag granskat polisen i olika ärenden under cirka tio år har jag sett ett tydligt mönster. Det har varit en isande insikt. Jag tror att det är många journalister som inte har förstått hur genomtänkt polisens kommunikationsstrategi är för att ge en positiv bild av polisen, för att parera kritik och för att försvåra insyn.”
Även flertalet av de intervjuade polisanställda var djupt bekymrade över polismyndigetens kommunikationsstrategi, som riskerar att erodera den stora tilliten till myndigheter i Sverige, som beskrevs som det "dolda guldet" i samhället. De uttryckte också att polisens sätt att agera var ett demokratiskt problem.
De intervjuade polisanställda som arbetade eller hade arbetat på kommunikationsavdelningen lyfter fram samma bild. De beskriver frustration att inte kunna svara journalister som ringer om en händelse på grund av att det är "locket på" från förundersökningsledare – trots att det pågår en insats med blåljus och polisbilar på en plats.
Polisanställd på kommunikationsavdelningen:
"Nationell samordning kan ha ett värde, men när styrningen övergår till rena öststatsfasonerna har det gått för långt!"